Idag har Nea och jag varit ute på långpromenad med matte. Först var vi ute en bra stund på eftermiddagen, ca 1,5 timme säger matte, och gick en härlig runda i skogen. Nea och jag busade och gav matte fullt upp med att hålla reda på oss och våra koppel. Där fanns en massa intressanta dofter och jag som inte så ofta har gått här måste ju kolla varenda en. Nea var uppmärksam på dem och nyfiken hon med. Men hon var nog inte riktigt lika ivrig som jag var. Hon var mer uppmärksam på matte, men jag brydde mig inte så mycket om matte just nu. Hon får väl se till att följa med mig bara. Till sist tröttnade matte på allt dragande i kopplet så hon sa till mig på skarpen. Då måste en ju lyssna - det känns bäst.

"Där ser du" sa Nea.

"Det är bättre att lyssna innan hon blir trött på dig och du får ett ryck i kopplet. Det är mycket mer behagligt att gå i slakt koppel än ett koppel som spänner runt halsen hela tiden", sa hon också.

Och lite rätt hade hon ju faktiskt så jag lugnade ner mig, i alla fall en aning.

Sedan nu ikväll så var vi ute på en ny lång promenad. Även om den inte var fullt så lång som den tidigare idag. Nea och jag gjorde ett halvhjärtat förösk att leka när vi kom hem, men vi orkade inte så värst länge, så vi lade oss att vila istället.