Idag tog matte ned kopplet och jag var ivrig att få komma ut. Överraskande nog så tog inte matte vår "vanliga" promenad, hon valde en väg som vi bara går vid speciella tillfällen - när jag ska få vara lös ! Så även idag, men med kopplet kvar i halsbandet. Nu fick jag möjlighet att se om rådjuret som bor i de här skogarna har varit här eller haren som brukar märkas lite varstans. Jo mycket riktigt - de bor kvar allihopa. Jag fick upp en doft av rådjuret och följde det spåret en lite bit, men jag ville inte komma för långt från matte, för tänk om hon försvann någonstans som jag inte märkte, det vore läskigt för ensam vill jag inte vara jag vet ju inte hur de som bor här bemöter en sådan liten en som jag.

Då känns det bättre att ha matte med sig, för då kommer de inte närmare i alla fall.

Ibland ropade matte på mig och då kom jag glatt och så busade vi en stund. Sedan gick vi vidare. Ibland tyckte jag mig känna en lukt av sorkar också så då gjorde jag som jag brukar - dök ner i snön i full fart efter dem, men de hade ju hunnit undan förstås. Men skojigt var det i alla fall. Ibland hörde jag andra ljud därunder snön, min öron är känsliga säger matte. Jag visste inte vad det var men stannade upp och lyssnade lite. Stod matte stilla just då hörde jag bra, men annars så knastrade det så av mattes skor så jag inte hörde det där andra ljudet av den orsaken.

Ibland ville matte att jag skulle gå före henne, då stigen emellanåt blev smal, men det ville jag inte, hellre då bakom henne. Så småningom ropade matte på mig och tog mitt koppel, vi närmade oss "civiliserade" områden och då måste jag alltid gå i koppel. Inte alltid roligt men så här är det bara. Vi var ute en lång stund och jag hade jätteskojigt.