Idag när husse kom hem så stoppade husse och matte in mig i bilen och Lillhusse följde också med. Vi åkte en stund sedan stannade vi och jag fick hoppa ut ur bilen ! Jag kände genast igen mig - här bor mina bästisar !

Ska jag få träffa dem, ska jag, ska jag det ..........?

Nu var jag så ivrig så jag drog och hoppade på bakbenen i kopplet. Men kommer ni någon gång då ? Sådär äntligen började ni röra på er. Kom nu - jag visa vägen ! Följ mig bara, nej hörru Lillhusse sakta ner lite va ! Jag ska vara först !

Så äntligen fick jag träffa dem igen. Vi gick direkt till en rasthage och där fick vi busa alla tre, så mycket vi bara orkade ! Jag for runt och efter kom den där lilla nya tjejen Aylen och försökte komma i kapp mig ! Ha trodde hon ja !

Ooopsss plötsligt stod Nea framför mig och jag fick tvärvända och Nea och Aylen följde efter ! Sedan stannade jag för nosa på en intressant sak, då tacklades jag av Aylen och ramlar omkull i snön. Jag fräser åt henne, då plötsligt står Nea där och blänger på mig. Aj då ! Nea upplyste mig noga om att Aylen var "liten".

Jag duckade för hon var mycket tydlig med sitt kroppspråk.

Sen var det fart igen och jag hittade en pinne som jag började leka med. Den fick jag inte ha ifred särskilt länge. Vi sprang runt, runt, runt en sten som stod i hagen då jag plötsligt anar en svart skugga komma farande uppifrån den stenen ! Det var Nea som hoppade ner mot mig från stenen ! Vad gör hon är hon inte klok hunden !!!! Hon kunde ju ha landat på mig !

Jag blev irriterad, släppte pinnen och hoppade på Nea som bara sa ; "Jajaja lillkillen ta det lugnt ! Jag såg dig !"

Puhh tänkte jag då. Sedan busade Nea och jag med pinnen en stund, och jagade varandra runt, runt.....

Sedan följdes vi åt in till dem och där värmde vi oss en stund och lekte lite innan vi måste åka hem, enligt matte. När vi kom till bilen vägrade jag hoppa in i den. Jga ville inte åka hem nu ! Jag ville leka mer. Men matte är bra på att övertala mig, så efter en stund så hoppade jag in i bilen jag med.

Matte och jag var ute på promenad, när jag fick syn på en sak i snön ! Jag anföll den omedelbart ! Tog den i munnen, ruskade om den, bet i den och drog i den. Mitt byte ! Bara mitt ! Matte försökte ta den, men icke då hon lyckades inte, jag hade den i ett ordentligt grepp !

Sedan fick jag bära med den själv ända hem, och det är ovanligt ! Matte brukar vilja att jag lämnar saker utanför ytterdörren. Men det var ju jag bara glad för att jag inte behövde göra idag. När vi kom in så ville matte ha mitt byte igen, men se Wille ville inte alls lämna ifrån sig det. Jag lade mig på mattan och började tugga sönder det, bit för bit.

Till sist var det bara barr kvar av min grankvist. Då tog matte fram dammsugaren och in i den åkte barren !