Nu har matte och jag varit ute på lunchpromenad. Vi gick en rätt lång bit och det var skönt att få röra på sig lite. På vägen hem så fick jag syn på en stor grå fågel som satt och såg stöddig ut med en matbit i näbben.

Den fågeln ville jag rusa efter, men med matte i släptåg går det inte så fort så det fick bli i lite lugnare tempo, och då intog jag "smygaställningen", ni vet huka, "gömma sig" och så överraska ordentligt. Fågeln blev jätterädd doch tappade matbiten han hade i munnen.

Jag försökte springa efter fågeln och tänkte inte på matbiten som den tappat. Naturligtvis flög den tillbaka till matbiten, men se då var jag där och skrämde iväg honom på nolltid !

Sedan stannade jag vid matbiten, och det spelade ingen roll att matte ropade på mig, jag vägrade släppa fågeln med blicken. Matte ropade igen och då var jag ju tvungen att lyssna, så jag tog matbiten i munnen och gick till matte.

Hon sa till mig att släppa den så det gjorde jag och gick till matte. Nu får väl fågeln hitta matbiten där den ligger nu då.

Men det var skoj att retas med fågeln.