Jag blev utmanad av en av bloggkompisarna idag. Det var Aamor som utmanade mig på en lite bildberättelse. Matte fick ju hjälpa mig förstås.

Här är resultatet.

Det här är två av mina kompisar som jag träffar när vi åker ut på landet.

Det kan vara svårt att tro att dessa två faktiskt är helbrorsor, men det är de. Trots att de är så olika varandra så är de ändå helsyskon från samma kull.

De är skojiga att busa med, även om den ena av dem är lite osäker på andra hundar.

Utmaningen går till så att man tar hjälp av matte eller husse, om det behövs.

Gå först till Datorns mapp "Mina bilder",

där väljer man "MAPP 7 ",

väljer i den "BILD 7 "

och sedan skickar utmaningen vidare till " 7 VÄNNER ".

Inte så svårt va !

Nu skickar jag utmaningen vidare till några fler vänner :

Meya    http://meyamoja.bloggagratis.se/

Ville      http://marno.bloggagratis.se/

Nea och Aylen     http://villemo.zoomin.se/

Ruff      http://livetmedruff.blogspot.com/

Myran    http://chris.doggyblogg.se/

Smilla    http://lapptussen.blogg.se/

Idag tog matte ut mig runt lunchtid och tog en kortare runda med mig. Sen fick jag lunch. Sedan satt jag med matte och såg på en skojig film och lite OS förstås.

Men efter ett tag blev matte rastlös - ja matte, inte jag - och tog på sig ytterkläderna igen, fast vi nyss varit ute. Sedan ropade hon på mig, dvs tog ner mitt koppel för då förstod jag att jag skulle följa med.

Sedan gick vi ut en stund igen, men denna gång var vi ute i nästan 1 timme och promenerade.

Matte busade massor med mig i snön och jag for omkring och lockade inte bara matte till skratt, utan även flera stycken som gick förbi oss.

Matte slängde ut flera snöklumpar i snön, och jag for efter dem ! Oavsett hur djup snö det var så hittade jag dem och bar dem till matte för att hon skulle slänga dem igen !

Sakta gick vi så hemåt och snart mötte vi en tant med pinnar (gångstavar - mattes anm) och henne skällde jag ut ordentligt.

Hon såg ju läskig ut med 4 ben och 2 armar. Det har ju ingen människa ! Hon försökte låta jättsnäll och lockade på mig, men jag visste nog vad det var - en läskig opålitlig sak, så jag vägrade att låta mig övertalas till att hälsa !

Efter en stund såg jag att hon blev en vanlig människa med två ben och två armar. Den ena armen stoppade hon ner i sin jackficka och det luktade spännande ur hennes hand. Hon hade kattmat där och jag fick smaka.

Genast var jag bästa kompis med henne och ville gärna hälsa på henne. Hon var ju inte så farlig som jag trodde. Men man kan ju aldrig vara nog försiktig i dagens läge.