Matte är väldigt bestämd i sin träning just nu. Vi tränar ngt på nästan varenda promenad. Visst det låter jobbigt, men för mig som älskar godis är det helt ok för jag får alltid ngt gott när jag gör rätt, eller ibland blir det en stunds bus också antingen med en pinne eller ngt annat som vi hittar.

Men idag t ex, så var jag väldigt ivrig och hade bråttom ut. Inte för att jag var nödig utan mer för att det var skojigt med promenader.

När matte stod och väntade på att jag skulle sätta mig för att få på kopplet, så kunde jag inte det för jag var så glad över en promenad.

Matte lade då upp kopplet på hyllan igen, och jag blev orolig att vi skulle hoppa över promenaden och satte mig ner i rena häpenheten. Då lyfte matte upp handen, för att ta kopplet, trodde jag men satt kvar. Istället tog hon en godis från hyllan som jag fick för jag satte mig frivilligt, det var jättegott.

När jag satt kvar kom även kopplet och jag fick gå ut. Vid ytterdörren stannade matte och väntade på att jag skulle sätta mig, och efter en stund insåg jag att det var bäst att sitta ner för att få komma ut någon gång. Då fick jag mer godis och sedan gick vi ut.

Utanför var det några barn som kom fram lite överraskande för mig så jag skällde på dem, men fick en tillsägelse av matte att vara tyst och sätta mig ner istället och låta dem hälsa på mig. För barnen hade blivit lika rädda när jag skällde på dem som jag blev överraskad när jag såg dem.

Jag satte mig ner, och efter en stunds väntan vågade den minsta pojken sig fram till mig och hälsade på mig med försiktiga små händer. Jag blev ju så glad så jag pussade honom på handen och sedan lade jag mig på rygg för jag ville bli klappad på magen.

Då frågade den ena pojken, varför jag lade mig ner. Matte svarade : 

"För att han vill bli klappad på magen, för han tycker om er."

"Men varför skällde han på oss då" frågade då den äldre pojken.

Och matte förklarade

"Jo när ni kom fram runt hörnet, så kom han själv precis ut genom ytterdörren och han hade varken hunnit höra er eller hunnit se er innan ni bara dök upp. Då blev han lite rädd för er samtidigt som han blev överraskad, därför skällde han".

Då klappade den minsta pojken mig försiktigt på magen och sa förlåt, sedan satte han sig ner på asfalten och gav mig en mysig kram. Jag pussade honom tillbaka. Då skrattade han och kramade mig en gång till.

Hans mamma stod i närheten och hon bara smålog åt oss. Den äldre pojken, som kanske var 6 år eller så, han var lite mer försiktig. Men när han så småningom närmade sig så lade jag mig på rygg igen och försiktigt vågade han sig då ända fram och gjorde som lillebror, klappade mig på magen. Jag som älskar att bli klappad på magen tyckte det var jättemysigt. När den äldre pojken slutade klappa mig på magen då reste jag mig lite försiktigt upp och pussade honom på handen, flera gånger. Då fick jag en kram av honom  också. De frågade vad jag hette, och matte svarade "Wille".

Nästan samtidigt sa då båda pojkarna "Hej då Wille". Jag viftade på svansen och såg en stund efter dem medan de försvann bort mot sin pappa som stod lite längre bort.

Sedan tyckte matte vi skulle gå vidare på vår promenad. Vi gick förbi Lorden och vi hälsade glatt på varandra. Men så mycket bus blev det inte för de hade gäster.

Snart var jag hemma hos Hector igen, och då tog vi en busrunda.

Idag tog jag med husse och Hector ut på en morgonpromenad. Det var skönt ute, men vi träffade inte någon hund, bara några människor.

Efter promenaden fick vi frukost och det smakade gott, för jag var vrålhungrig. Min mat tog slut väldigt fort, vad nu berodde på.

Efter frukost busade vi en stund tills Hector tyckte det var dags att sova, jo han sover fortfarande rätt mycket faktiskt.