Ja när matte tog med mig och Hector ut på promenand nu till lunch, då hörde jag på långt håll ett barn som skrek. Hon lät jättearg.

Snart kom de närmare oss och jag försökte få henne tyst genom att säga till henne med mitt skall, samtidigt tyckte jag att det var otäckt högt ljud för mina öron, det gjorde nästan ont. Matte stannade till och lät dem komma närmare och sedan ville Hector fram och hälsa på dem, men jag ville inte det så jag höll mig undan. Som tur var så tystnade flickan som skrikit och det kändes ju genast bättre. Jag började nosa omkring lite och studera vem som gått förbi här före mig. Matte lät mig hållas. Flickan och Hector höll varandra sysselsatta ett tag och det var jag glad för.

Min lillhusse skriker nämligen aldrig på det där viset. Fast det är klart han är ju äldre än den här flickan också. Så småningom gick familjen med flickan vidare och vi fortsatte åt vårt håll. Efter en stund kände jag att det luktade katt och började bli vaksam igen. Jag gillar inte katter alls efter det monster jag mötte på nyårsafton. Jodå en katt, nej förresten två katter, kan jag acceptera. Den ena heter Gizmo och bor nästan granne med oss. Den andra heter Kiara och bor hos Puffy och Caddy. Den killen, Kiara alltså, kan jag t o m gosa lite med, för han är så snäll och bråkar inte när jag kommer nära honom. Stör jag honom så ser han bara på mig en stund och då går jag min väg. Aldrig att han fräser eller något annat otrevligt.

Det gjorde däremot den här katten vi nu träffade på. Han var stor, grå och långhårig och han fräste så han spottade på oss. Så oförskämt tycker jag. Jag hade helst velat jaga bort honom långt bort, men matte tillät mig inte. Istället gick hon förbi katten som uppförde sig så illa, och tog upp godis till oss, och genast blev det mer intressant. Dessutom var det gott. Undrar om jag alltid ska få godis när vi möter katter nu ? Det vore ju kul, i så fall kan en ju acceptera att de bär sig illa åt och ignorera dem helt, för mattes godis är inget att rynka på näsan åt.

Efter en kort promenad vidare så mötte vi återigen den här flickan som skrek sådant för en stund sedan, men nu var hon alldeles tyst och bara tittade på oss. Matte gav henne lite av vårt godis och hennes pappa sa till henne att ge det till oss, men istället smakade hon på det själv, men gillade det visst inget vidare för hon spottade ut det. Hon fick nya godisar av matte och de här gav hon till mig och Hector. Nu när hon var tyst hade jag inga problem med att nosa på henne.

Hon klappade mig riktigt försiktigt och kände lite på mina öron, utan att dra i dem. Matte brukar också göra så rätt ofta så jag är van vid det. Jag gav henne en liten puss inann matte tyckte vi skulle gå vidare, och så blev det.

Nu är vi hemma igen, och jag ska slappa en stund tänkte jag, för jag gissar att rätt snart drar Hector igång värsta bus rundan. Han brukar göra så.