Nyligen har vi kommit in från en promenad i skogen. Där var det lugnt så vi fick vara lösa och leka bäst vi ville. Ibland stannade vi upp och nosade runt lite för att se vem som varit där förut.

Däremellan busade vi som tokiga. Det var jätteskoj, och det var skönt att få springa av sig.

Men efteråt blir man rätt trött. Så även vi.

Welsh Corgi Cardigan kommer från det otillgängliga Cardiganshire och anses vara den äldsta av de två Corgi varianterna.

Man vet att rasen funnits i Wales sedan 900 talet.

Det Walesiska namnet för Corgi är "Cor" som betyder "dvärg" och "Ci" som betyder "hund" alltså dvärghund. Det walesiska namnet för Cardigan är "CiLlathaid" vilket betyder "en yard lång".

Alltså "CorCi CiLlathaid" på walesiska,

som då betyder att Cardigan är en dvärghund som är en yard lång.

Det finns en sägen som berättar om hur Welsh Corgi Cardigan kom till människorna.

Enligt den walesiska foktron var Welsh Corgi Cardigan en gåva till människorna från Älvorna.

Sägnen berättar om två barn som var ute och vaktade familjens boskap en tidig morgon, när de plötsligt fann två valpar i gräset som de tog med sig hem. Vad barnen inte visste var att de här två valparna var två valpar från  Älvorna.

Det berättas att Älvorna själva använde hundarna som drag- och riddjur, och de två valparna som barnen hittade, var två valpar som Älvorna fått lämna kvar i gräset då de blev överraskade av barnen.

Då Älvorna såg hur glada barnen blev över valparna så beslöt de sig för att de skulle låta barnen behålla dessa två valpar.

Valparna växte upp och fick ansvaret att vakta boskapen om dagen, och gården om natten. Vissa kvällar och mornar lånade Älvorna hundarna, men de lämnade alltid tillbaka dem till gårdsfolket välbehållna och nyborstade.

Enligt sägnen är det dessa två valpar som är ursprunget till dagens Welsh Corgi Cardigan. Tittar man noga, så kan man på dagens Welsh Corgi Cardigan fortfarande se märken efter sadlar och seldon i deras svarta, bruna eller vita tecken.

Idag bjöd matte oss på plättar med sylt när hon och lillhusse hade ätit färdigt. Gissa om jag tyckte dte var gott. Jag fick mina först, och när de var slut då ville jag gärna äta Hectors också. Fast det fick jag ju inte, han ville ha dem för sig själv. Dessutom passade matte mig hela tiden, så jag kunde ju inte smyga förbi heller. Men gott var det !

Idag skiner solen här hemma. Det blåser lite, men annars så är det skönt ute. Matte och vi har varit ute på en kortare rastningspromenad, men frampå eftermiddagen hoppas vi få en längre promenad.

Lillhusse har lov den här veckan så han är hemma han med, och det betyder att vi har två stycken hemma som gosar med oss idag. Jättemysigt.