Husse tog med oss på kvällspromenad och vi kom in för en stund sedan. Men det verkade som om husse också bestämt sig för att jag ska gå ordentligt i kopplet. För han sa till mig hela tiden, så fort jag försökte gå före honom.

Det var jättejobbigt. Men det var bara att anpassa sig.

Idag när matte skulle ta med oss ut på lunchpromenad, så var hon väldigt tydlig med att vi inte ska gnälla och springa omkring innan vi går ut. Vi ska inte heller dra i kopplet och visa vägen när vi är ute.

Idag hade jag och Hector bråttom ut, inte för att vi var nödiga utan mer för att det var skojigt att gå ut. Men matte hade inte bråttom alls, så när vi inte lugnade ner oss då hängde hon upp båda kopplen igen. Sedan tog hon av sig skorna och satte sig att vänta tills vi satte oss ner på rumpan, väntade och var tysta.

Jag har jättesvårt för det för jag blir så himla ivrig när vi ska gå ut på promenad, så jag kan nästan inte behärska mig.

Men när jag nu satte mig ner och var tyst, reste sig matte från stolen och kaffekoppen och gick för att ta ner våra koppel igen.

Jag började springa om kring av iver, medan Hector snällt satt tyst på rumpan. Gissa vem som fick gå ut ? Just det Hector. Inte jag. Så Hector och matte försvann ut genom dörren, och där var jag kvar, innanför den.

Efter en stund kom matte och Hector in igen, då hade de tagit en kort rastningspromenad.

Först blev jag ivrig, och det innan matte ens tagit ner kopplet. Men sedan kom jag på att det var bäst att direkt sätta sig ner och vara tyst, så det gjorde jag.

Då fick jag kopplet på mig och var på väg ut genom dörren före matte, varpå hon vänder sig om ser på mig, och jag stannar upp, för jag vet vad den blicken betyder : "Jag (matte) går först", så jag stannade upp och väntade tills matte gick ut genom dörren och då följde jag efter.

Vi gick ut en sväng och varje gång jag drog i kopplet, då vände matte åt ett annat håll, sen gick vi vidare. Drog jag då i kopplet så gick matte åt ett annat håll. Jag blev lika överraskad varje gång, för jag brukar veta vart matte går, men idag gjorda jag det inte. Så här höll hon på hela tiden och jag tyckte det tog en evinnerlig tid att gå några meter. Men så fort jag tittade på henne då fick jag beröm och godis.

Men vad som var jobbigaste det var att när jag rastat av mig och bara var ivrig att komma framåt, då var matte envisare med att jag skulle gå ordentligt i kopplet. Gjorde jag inte det då heller så gick hon åt ett annat håll igen !

Jag hann inte nosa på en endaste fläck som var intressant. För följde jag inte bredvid matte, då vände hon åt ett annat håll.

Rätt snabbt förstod jag att nu var matte mer bestämd än vanligt och dessutom tycktes hon inte ha någon brådska alls att gå framåt. Precis så här brukar även husse göra när jag inte lyssnar på "fot". Det är jättejobbigt för mig.

Jag tröttnade efter en stund på att dra i kopplet och vända hela tiden, så jag började gå ordentligt, då fick jag nosa omkring i lugn och ro och busa i snön.

När jag sedan följde matte och hade koll på henne, då fick jag en massa beröm och faktiskt godisbitar också. Sedan busade jag med matte lite mer i snön.

Under promenaden mötte vi en liten vit skällig Bichon Frisé. Men när jag skällde tillbaka och drog i kopplet mot honom, det var en han, då satte sig matte ner på huk, bara en lite bit bredvid gångvägen, satte händerna framför mig höll fast mig med sina händer mot min bröstkorg, och sedan slängde hon en gobit framför mig och henne (ja hon satt bakom mig) som jag inte fick ta förrän jag satt tyst, stilla och lugnt bakom hennes händer.

Även fast hunden passerade oss någon meter bort, så var jag mer intresserad av köttbullen som låg framför mig, precis utom räckhåll. När jag inte brydde mig om hunden som precis passerade förbi oss, hade koll på köttbullen, men inte tryckte hela min vikt mot mattes händer, då lät hon mig gå fram och ta köttbullen.

Den smakade toppen ska ni veta och jag ville ha fler.

Nu när jag visste att matte hade godis i fickan, då var jag mer benägen att ha koll på henne och inte gå fortare än henne för då kunde ju hon äta upp köttbullen själv, ja man vet ju aldrig med matte.

Men varför sa hon inget om köttbullen innan vi gick ut ? Då hade jag ju inte brytt mig om att ha så bråttom ju. Ja det undrar jag faktiskt.