När jag kom hem efter min utflykt med matte, då var Nea och Aylen hos oss. De skulle sova över. Vad glad jag blev, och speciellt att Nea var med. För lite kär i henne är jag nog, men matte begriper inte det alls. Flörtade lite med henne, men  hon ville hellre leka, så efter en stund gjorde vi det istället.

Så småningom var det sovdags, dte var skönt, för jag var rätt trött efter en fulltecknad dag !

Nästa gång vi stannde, då var vi vid en kyrka, och den här gången skulle matte lämna en krans och ett vackert ljus på en grav. Det är morrmorr som har gjort kransen. Hon är florist säger matte och hon är duktig. Medan matte, morrmorr och Nattis gjorde sällskap till graven som skulle dekoreras, så vaktade jag och Carrie bilen igen. Det var nog tur att vi gjorde det, för strax efter att de lämnat bilen så kommer det en annan bil och parkerar väldigt nära morrmorrs bil, så vi hjälptes åt att skälla ut den, varpå hussen flyttar bilen en liten bit längre bort !

Så småningom kommer matte och de andra tillbaka och vi åker vidare. Matte sa att det var väldigt fint på gravarna nu en sådan här dag.

Nu åkte vi vidare till en annan kyrka, där Nattis skulle lämna en krans och ett ljus på en grav. Även den kransen hade morrmorr gjort, berättade matte. Denna gång fick jag och Carrie också i uppdrag att vakta bilen.

När vi åkte från kyrkan så skjutsade vi samtidigt hem Nattis. Matte passade på att hälsa på Nea och Aylens mattes kissekatt, som nu blivit en riktigt stor kille. Han är så gosig. Han ska flytta hem till Nea och Aylen snart.

När Oscar och Cherie hade rastats klart så placerade vi oss i bilen igen och åkte vidare. Nästa gång vi stannde var vi vid ett stort vattenfall som brusade ordentligt. Där tog matte ochh morrmorr ut mig och Carrie och sedan tog jag Carrie, Nattis, matte och morrmorr en skön promenad. Det första jag får se är en bänk och den hoppar jag ju upp på, och snart kommer Carrie och gör mig sällskap. Matte fotade ! Hon fick nog några hyfsade bilder.

Sedan gick vi vidare mot vattenfallet.

Det var frost i gräset så det knastrade härligt under fötterna. Jag var bara tvungen att slänga mig på rygg i frostgräset och rulla mig, igen ! Det var så svalt och skönt. Ahhhh härligt !

Sedan gick vi vidare och kom fram till vattenfallet, där matte ville ha bilder på mig och Carrie framför vattenfallet. Men det började bli mörkt nu så bilderna blev väl sådär. Men lite bilder blev det i alla fall.

Desutom var där världens skumpool, och då tänkte jag på Sigge och hans spaande. Det här spaet skulle han gilla, det tror jag nog. Tråkigt nog så blev bilderna så mörka så allt skum syns inte på bilderna, så vi får se om matte hittar någon som blev hyfsad.

Sedan promenerade vi vidare och det var jättehärligt. Jag var på bushumör och när vi passerade ett kvarnhjul som gjorts till ett bord, så kunde inte jag låta bli att hoppa upp på det och naturligtvis försökte matte hinna fånga mig på bild, innan jag hoppade ner igen. Men det var lite svårt.

Strax därpå kom även Carrie upp på bordet så vi poserade en stund där båda två. Sedan poserade Carrie ensam. Matte fotade förstås, och Nattis också.

Efter en stunds promenerande så var vi framme vid en bro, eller rättare sagt en sorts "spång" som matte kallade det, som ledde oss över det forsande vattnet under. Carrie var först ut på "bron" och morrmorr fick hålla henne rätt hårt för hon stod länge och stirrade på vattnet som forsade under hennes tassar.

Det var nästan så morrmorr trodde hon skulle hoppa i sa hon, men det hade i så fall varit ett fall på nästan 2 meter, så morrmorr höll henne hårt.

Hon ropade åt Carrie flera gånger, men Carrie lyssnade inte.

Till sist fick morrmorr i princip dra upp Carries huvud för att få henne att sluta stirra på vattnet.

Sedan var det som om Carrie liksom kom tillbaka till nuet igen, för nu åkte svansen upp och hon tittade rakt in i kameran.

Läskigt var det. Men snart var de på fast mark igen.

Sedan tog Nattis med mig ut på bron, och jag hade redan bestämt mig för att inte se ner i vattnet. Så jag försökte verkligen hålla det också. Men när jag väl var där ute på bron, då var det som om en magnet drog min blick till vattnet, och jag bara måste se på vattnet, bara en liten stund.

När jag gjorde det kändes det som om jag sögs mot vattnet och jag kunde inte slita blicken från det. Jag kände att Nattis höll i mig hårt i kopplet för det stramde i halsbandet, men jag försökte ändå närma mig vattnet.

Mina tassar kom närmare och närmare kanten, då plötsligt hörde jag Nattis bestämda röst : "Nej Wille" !

Lite bröts den där konstiga känslan, och när matte nästan direkt därpå glatt ropade "Här är jag Wille, här ! Kom nu då, ja så duuktig kille ! " "BRA" ! "Fin pojke här ska du se här !"

Då äntligen lyfte jag huvudet och tittade tacksamt på först Nattis och sedan matte !

Sen ruskade jag på mig för att liksom ruska av mig den där läskig känslan jag fått.

Nu gick vi vidare, men det var nästan kolmörkt så vi vände snart tillbaka till bilen. På vägen mot bilen, så passerade vi på en bro som gick över vcattenfallet, och jag kunde bara inte låta bli att se ner på det forsande vattnet där nedanför.

Men rätt fort ropade matte på mig och lät jätteglad och intressant, så jag lyfte bort blicken och riktade den mot matte istället. Då busade och gosade hon med mig. Väl tillbaka till bilen så var det skönt att komma in i bilen, för det var rätt kallt ute nu. Sedan åkte vi vidare.

Vi gick istället till en stor hage där hon släppte in mig, och strax därpå förstod jag att Carrie skulle komma hon med.

Mycket riktigt, matte gick och hämtade henne. Sedan for hon in i hagen som en virvelvind den här tjejen och vi busade och vi for runt runt. Det var härligt.

Men sedan kände jag att jag vara bara tvungen att slänga mig ner i den frostbitna gräsmatten och rulla rulla och så rulla lite till ! Så det gjorde jag. Sen for jag upp igen och iväg med Carrie.

Sedan fortsatte vi leka . Och fort sprang vi, så fort ibland så mattes kamera inte hann med !

Det var jätteskoj. Efter ett tag tog vi en paus, och sedan busade vi mera.

Så smångingom kom morrmorr hem igen, och då fick vi hoppa in i bilen och följa med på en åktur. När bilen stannde var vi på ett för mig helt nytt ställe. Här hade jag aldrig varit förut.

Matte och morrmorr tog ut mig och Carrie så vi fick rasta oss och studera den nya marken. Vi var nu vid ett halvstort köpcentra, sa matte. Här skulle matte och morrmorr samt ev Nattis, som också var med (det är morrmorrs barnbarn som är 20 år), handla lite blommor och annat smått och gott. Medan de gjorde det fick jag och Carrie passa bilen, vilket vi gärna gjorde tillsammans. Efter en stund kom de tillbaka och hade då handlat lite vårlökar och gravljus, förklarade matte när jag nosade i påsen. Men inget till oss som vaktat bilen. Istället tar matte upp en påse från sin ficka som innehöll både korv, två köttbullar och hundgodis. Dem fick vi som tack för hjälpen. Helt okej tyckte vi. Sedan åkte vi vidare och stannde en kort stund hoss morrmorrs hus, där hon släppte ut Oscar och Cherie som hade passat huset medan vi varit borta.

Idag var jag då med matte alldeles ensam. Så jag fick rå om henne helt och hållret själv, och det var så skönt, och vi hade jätteskoj !

Tidigt på förmiddagen åkte vi till morrmorr som har får. När vi kom var inte hon hemma för hon hade precis åkt iväg för att sätta kransar och ljus på sina föräldrars grav. Man gör det den här tiden på året.

Medan vi väntade på henne tog matte ut mig i bilen, och så gick vi först in till den lilla hästen, jag trodde jag skulle valla henne, så jag lade mig i vallhundsställning, alltså platt till marken och höll ögonen på den lilla hästen.

När lillhästen kom närmare tittade jag på matte för att se om jag skulle göra ngt, men det skulle jag inte så då låg jag kvar ! Sedan fick jag tillåtelse att resa mig upp och hälsa på den lilla hästen, men inget annat. Lite stor var hon men inte alls så farligt stor så jag blev skraj.

Sedan gick vi till fårhagen, och där lade jag mig igen i vallhundsställning och väntade på en order från matte. Men hon sa inget så jag låg kvar. Matte hade en halvlång lina på mig för att inte låta mig härja fritt bland fåren. De sprang iväg när jag kom, men jag skulle bara vara stilla, tills de lugnat ner sig, då fick jag tillåtelse att sakta sakta, nästan krypande, närma mig dem. Blicken var stint riktad åt deras håll. Så fort de började röra på sig, skulle jag vara stilla, och helst lägga mig ner och passa dem, utan att skrämma dem.

Matte tyckte jag var duktig för jag var väldigt lugn och jagade dem inte alls. När hon var nöjd så gick vi ut från fårhagen.

Tja det märks att vintern är i antågande här hemma också. Idag sken solen hela dagen, men kallt ute var det. Dessutom blåste det en del. Men promenad blev det, dock utan  kameran just då.

Istället ägnade vi dagen åt lite spårarbete jag och matte. Hector fick vänta hemma medan vi jobbade.

Matte hade gömt lite godisar här och där, och sedan i slutet av spåret, då fanns det ett köttbulleberg ! Jätteskoj. Nu fick jag användning för nosen. Det var jättekul, och jag ville göra det fler gånger, men matte sa bara nänä inte nu, en annan dag. Typiskt att hon ska bestämma sig för att inte lägga fler spår nu när jag ändå är i gång ! Jag längtar redan tills nästa gång.

Javisst jag, imorgon ska jag åka med matte och kanske få provvalla får hos morrmorr. Det ska bli jättespännande !

Nyligen har vi kommit in från en promenad i skogen. Där var det lugnt så vi fick vara lösa och leka bäst vi ville. Ibland stannade vi upp och nosade runt lite för att se vem som varit där förut.

Däremellan busade vi som tokiga. Det var jätteskoj, och det var skönt att få springa av sig.

Men efteråt blir man rätt trött. Så även vi.

Welsh Corgi Cardigan kommer från det otillgängliga Cardiganshire och anses vara den äldsta av de två Corgi varianterna.

Man vet att rasen funnits i Wales sedan 900 talet.

Det Walesiska namnet för Corgi är "Cor" som betyder "dvärg" och "Ci" som betyder "hund" alltså dvärghund. Det walesiska namnet för Cardigan är "CiLlathaid" vilket betyder "en yard lång".

Alltså "CorCi CiLlathaid" på walesiska,

som då betyder att Cardigan är en dvärghund som är en yard lång.

Det finns en sägen som berättar om hur Welsh Corgi Cardigan kom till människorna.

Enligt den walesiska foktron var Welsh Corgi Cardigan en gåva till människorna från Älvorna.

Sägnen berättar om två barn som var ute och vaktade familjens boskap en tidig morgon, när de plötsligt fann två valpar i gräset som de tog med sig hem. Vad barnen inte visste var att de här två valparna var två valpar från  Älvorna.

Det berättas att Älvorna själva använde hundarna som drag- och riddjur, och de två valparna som barnen hittade, var två valpar som Älvorna fått lämna kvar i gräset då de blev överraskade av barnen.

Då Älvorna såg hur glada barnen blev över valparna så beslöt de sig för att de skulle låta barnen behålla dessa två valpar.

Valparna växte upp och fick ansvaret att vakta boskapen om dagen, och gården om natten. Vissa kvällar och mornar lånade Älvorna hundarna, men de lämnade alltid tillbaka dem till gårdsfolket välbehållna och nyborstade.

Enligt sägnen är det dessa två valpar som är ursprunget till dagens Welsh Corgi Cardigan. Tittar man noga, så kan man på dagens Welsh Corgi Cardigan fortfarande se märken efter sadlar och seldon i deras svarta, bruna eller vita tecken.