Idag har det inte blvit så värst mycket promenerande av, förrän nyss. Matte har jobbat hela natten, så hon sov ju igen sina timmar innan vi gick ut tidigare idag. Men det blev mest en kortare lugn promenad.

Men nu har vi varit ute en sväng igen, och nu hade vi skojigt. Gissa om.

Först trodde nog både jag och Hector att det skulkle bli en kort promenad, men vi blev glatt överraskade när det visade sig att vi hade fel.

I början av promenaden mötte vi en katt i koppel, men den fick vi inte hälsa på för den var rädd för oss och spottade och fräste som bara den, fast vi var flera meter från den.

Vi gick sedan vidare och i en hundhage så fick vi busa runt och matte slängde ut godis som vi fick leta efter i djup snö, jo där hade inte varit många sedan det snöade sist, det var rätt orörd snö. Däremellan busade vi med varandra.

Så småningom fortsatte vi vår promenad och jag tog ett hopp upp på en av snövallarna utmed den gångväg vi gick på. Jag ville ut i snön NU !!!!

Hector försökte följa med, men det gick inget vidare, han kom inte över snövallen med samma lätthet som jag.

Till sist såg jag hur han riktigt tog fart för att komma över, men kom bara halvvägs upp på den och blev hängande där liksom. Matte hjälpte honom över den och då fortsatte han ut i snön, och sjönk ner rätt bra i den. Sedan hade han en del jobb med att ta sig tillbaka.

Själv ägnade jag mig åt snörullning och snöbadandets ädla konst. Det är så skönt att bara få rulla runt i snön och klia ryggen och kyla av sig. MMMMMMM.

Efter en stund tyckte jag dock synd om Hector som jobbade där i snön så jag gick lite närmare honom och han kunde ta tag i min svans, som han så ofta gör annars också, men denna gång var det en nyttig färdighet att kunna. Sedan kunde han få lite hjälp av mig till snön som höll lite bättre. Men sedan när vi skulle ta oss tillbaka till matte och den plogade vägen, då blev det svårt. Det var hopplöst att komma upp på och över snövallen. Ju mer jag försökte sprattla mig upp på den, desto djupare sjönk jag. Som tur var hade matte oss kopplade, och vi kunde därför få lite hjälp av henne att komma upp på snövallen. Sedan tog vi oss på egen hand över den och ner på vägen. Där ruskade vi av oss snön och sedan promenerade vi vidare. Efter en stund tyckte jag det var tråkigt att gå på plogad väg, så jag gav mig av upp på snövallen igen. Där spatserade jag och såg väldigt bra. Hector försökte komma upp på den han med, men lyckades inte de första gångerna. Men så tog han fart och kom nästan ända upp på snövallen. Den sista biten upp hjälpte matte honom med. Sedan spatserade vi en stund på snövvallen tills jag såg en härlig snöbadarplats och hoppade rakt ut i snön. Hector höll sig kvar en kort stund till på snövallen, men jag hade troligen puffat till honom för snart tappade han balansen och dråsade ner i snön han med. Dock försökte han inte komma upp på snövallen den här gången, istället så tog han sig crawlande fram i snön, som var grundare här än en bit längre bort. Vi kom till en stor snöhög och jag gav mig upp och rullade på den. Hector stod mest och såg lite stöddig ut för han var så högt upp. Jag rullade runt bredvid honom och plötsligt rullade jag på honom varpå vi båda kanande nedför snöhögen mot matte, som bara stod och skrattade. Men vi gav oss upp på snöhögen igen och när matte tyckte det var dags att fortsätta promenanden skulle vi bara rulla lite till, och busa lite till. Sedan lite till ändå.

Nästan hemma så rullar jag i en annan och ngt mindre snöhög hemma. Hector står mest och ser på. Då kommer det en man gåendes och i vardera handen hade han en matkasse. Hector får bråttom fram för att kolla vem han var och vad han hade i kassen, och sedan innan matte hinner hindra honom så har Hector satt nosen mot mannens matkassar. Då säger matte till Hector, men mannen som är kassarnas ägare bara skrattar och säger till Hector

"Ja ditt luktsinne var det då inget fel på. Jag har precis köpt färsk köttfärs, så det var nog den du ville ha va" fortsätter mannen och skrattar.

Matte ber om ursäkt för sin ouppfostrade odåga till hund, men mannen bara skrattar, ställer kassarna på behörigt avstånd från Hector och börjar prata med Hector och klappa honom. Hector gör som han lärt sig, slänger sig på rygg där på den plogade gångvägen och låter sig villigt klias på magen av mannen.

Nu har jag blivit lite nyfiken jag med och går fram för att hälsa. Mannen blir glad och pratar länge med mig, men jag vill inte slänga mig på rygg ännu, för jag känner honom inte alls kände jag, så jag nöjde mig med att bli klappad på halsen och ryggen. Så småningom säger han hej till matte och oss, tar sina kassar och går vidare. Jag återvänder till snön, medan Hector mest vill busa med mig.

Väl hemma är vi både trötta och nöjda och somnar en stund den ena bredvid matte och den andra bredvid husse, för de sitter och ser på TV.