Igår kväll tog matte med mig ut till bilen. Sedan åkte vi iväg till hennes jobb, för jag skulle få vara med där i natt. Jag tycker det är jätteskoj att åka bil, så bara att följa med matte var skojigt.

När vi kom fram fick jag först vänta i bilen tills alla slutat för kvällen, eftersom det finns några av mattes arbetskamrater som är rädda för hundar, och då spelar det ingen roll vilken hund eller storlek.

När jag sedan fick hämtas in hade jag bara väntat en kort stund och jag tyckte det var jätteskoj att komma till mattes jobb. Jag har ju varit där förut och det brukar bli nätter fyllda av en massa gos och en massa mackor och annat gott.

Först fick matte springa omkring en massa, för många ville ha hjälp.

Jag följde med överallt, pigg och alert.

Där matte var osäker på om de som bodde där gillade hundar eller ej, så lät hon mig vänta utanför, medan hon frågade.

För det mesta satt jag snällt utanför och väntade tills matte släppte in mig, men ibland sprang jag iväg till mattes arbetskamrat som var en skojig prick som gärna lekte och busade med mig eller bjöd mig på ost och annat gott. Matte var inte särskilt bekymrad över det, hon visste ju att jag hade koll på vart hon var.

Mitt i natten var det tydligen fikadags för då satte sig matte och hennes arbetskamrater och tog en koppp kaffe och smörgås. Naturligtvis fick jag min egen jag med, ja flera stycken blev det under natten. Vi satt ner en stund medan det var lugnt och såg på TV och hade mysigt. Både matte och hennes kompisar pratade och gosade en massa med mig. Matte och jag tog en nattpromenad också.

När vi sedan började jobba igen så följde jag matte som en skugga. Dit hon gick dit gick jag. Alla som jag följde med in till ville hälsa och prata och känna på mig. Flera erbjöd mig en sovplats i deras säng, men matte avböjde för hon vet att jag inte gillar att sova i sängar, det blir alldeles för varmt.

Flera gånger under natten tog matte och jag en kort promenad, eller så sprang jag runt och lekte lös en stund ute.

Vi gick i många trappor inomhus, och vid ett tillfälle halkade jag på ett trappsteg och trampade snett så jag sträckte nog en muskel tror matte för jag haltade en kort stund efteråt. Men snart försvann det. Matte försökte få in mig i hissen, men jag totalvägrar, jag åker INTE hiss. Så de flesta gånger vi gick i trappan resten av natten, då bar matte mig upp och nedför trapporna eller så gick vi väldigt försiktigt, även fast jag hade svårt med det för jag hade alltid bråttom till nästa ställe, men matte hindrade mig så det var bara att ta det lugnt.

På morgonkvisten var det dags för morgonpromenad. Den här bilden tog matte vid 03.30 tiden i morse. Då var det nästan dagsljus ute.

Vid 05 tiden bjöds det på en ordentlig frukost med gröt, fil och/eller kaffe för matte och hennes kollegor.

Ja även jag åt frukost bestående av ost, leverpastej och kalvsylta på mackor. MUMSIGT må ni tro.

Sedan var det till att jobba ett par timmar till, innan det till slut var dags att äntligen åka hem och sova.

Ja matte var jättepigg, men jag var helt slut och genomtrött.

Sista timmen innan det var dags att åka hem, då gick jag sakta efter matte, för jag ville ju följa med henne. Inte ville jag ligga still och vänta på att hon skulle komma tillbaka.

Så småningom efter en massa godmorgonhälsningar till fler av mattes kollegor, men den här gången de som jobbade under dagen, så gick vi ut en sväng matte och jag innan vi åkte hem.

Väl hemma somnade jag som en stock och sov så länge jag kunde. Men Hector och Goofy väckte mig och ville busa, de hade ju sovit hela natten och ville leka nu. De hade absolut ingen förståelse alls för att en annan som nattarbetat hela natten var jättetrött. Så småningom gick husse upp och tog med sig bråkstakarna. Då fick matte och jag ÄNTLIGEN sova i lugn och ro. I flera timmar sov vi båda två.

Inte förrän vi  två tiden gick vi upp. Jag kände av mitt ömma ben lite när vi vaknade så matte kontaktade veterinären.

Hon ställde en massa frågor till matte och jag förstod i alla fall att jag inte skulle leka, busa eller hoppa alltför mkt. Jag ska heller inte gå i trappor på några dagar. Jag som inte är överförtjust i att bli buren tyckte det var onödigt och försökte slippa bli buren. Men matte envisades, husse likaså.

Veterinären tyckte inte att matte behövde åka in till veterinären om det inte blev värre. För precis som matte trodde veterinären att det rörde sig om en sträckning, och med vila och korta lugna rastningpromenader läker den bra.

Men om matte tyckte det blev värre, då skulle hon inte tveka att åka direkt till veterinären.

Så nu har matte titt som tätt kännt igenom mitt ben för att se vart det är en värmeökning, om det var någon, och ev svullnad.

Hon har också tempat mig idag på eftermiddagen för att se om det var en inflammation som skulle behandlas, allt enligt veterinärens råd.

Men jag är lika glad som vanligt, och har ingen feber, ännu i alla fall.

Men att matte oroar sig, det märks tydligt.