Ja det blev en jobbigare dag än jag trodde det skulle bli idag.

Dagen började som vanligt, men på eftermiddagen kom Goofy och Nea till oss en stund, och jag hade velat nosa av och gosa lite med Nea, men det fick jag inte, för när de kom då gick matte och jag. Matte satte mig i bilen och det är ju alltid skojigt så jag hoppade glatt in. Sedan åkte vi.

När vi stannade nästa gång då var vi på ett ställe jag varit på förut, hos veterinären.

Matte hade nämligen fått en tid hos veterinären för att ta reda på vad min ihärdiga hälta kunde bero på, därför var vi visst här idag. I väntrummet träffade jag en jättesöt skotte tjej. Hon var gyllenbrun, fast hennes matte kallade det för ngt annat. Den här tjejen var bara 7 månader och hade fått ta en del prover eftersom hon mått dåligt. Vi hälsade och gosade lite. Jag hälsade även på en äldre gentleman av blandras. Han var 7 år gammal och rätt stor. Han såg dåligt på sina ögon och hade visst diabetes sa hans matte. Men han var så snäll och stillsam och vi fann varandra direkt. Vi småbusade lite och sedan stod vi eller satt bredvid varandra och nosade på varann, och pratade lite.

Ja jag har ju lite svårt att vara tyst med kompisar för jag gillar att "prata". Även den lilla tjejen var med oss.

Efter en stund blev jag trött i mitt ben och lade mig ner att vila lite. Då lade sig även den äldre gentlemannen och den lilla tjejen satte sig i mattes knä.

Efter en tags väntan var dte min tur att komma in till veterinären. Men först möttes vi av en djursjuksköterska som jag kände igen sedan tidigare, och hon visade oss in i ett eget rum. Snart kom veterinären och hon var snäll och rar och kände lite försiktigt på mitt ben och medan så hade jag mitt huvud gosigt skönt på mattes bröstkorg. När hon var klar så klappade hon om mig och skickade in djursjuksköterskan igen att ta hand om oss. Veterrinären rekommenderade röngen och lite lugnade inför den till mig, så strax dårpå fick jag det och somnade visst rätt snabbt. Sedan minns jag bara att jag hörde mattes röst prata med mig och kände hennes hand klappa min mage. Rätt mysigt. Sedan minns jag inte så mkt mer, än att jag lyftes upp av varsamma händer och placerades på en dyna.

Det jag minns när jag vaknade var att matte satt och kliade mig på halsen och magen så jag låg gärna kvar en extra stund, för det var så gosigt. Men sedan började det höras en massa dörrar och annat som öppnades och stängdes när veterinär och djursjuksköterskan kom in för att kontrollera att jag vaknat till ordentligt. Sedan pratades det en del medan jag försökte få ordning på alla tassar och huvudet. Det var aningen vingligt tyckte jag nog. Lite illa mådde jag också, men kräktes inte. Efter ett tag fick vi åka hem och då hade skallen klarnat lite mer och benen bar som de skulle, men snurrig kände jag mig fortfarande. Sedan satt matte och jag ute en stund efteråt och matte tog en kopp kaffe med en kompis som vi träffade på hos veterinären. Matte bjöd mig på muffin, men jag ville inget ha. Illamåendet satt kvar fortfarande.

Hoppa in i bilen fick jag inte så matte lyfte in mig.

Nu är vi hemma sedan några timmar och jag bjöds på middag nyss, men jag åt bara lite av det och det var ngt i den som jag var lite avvaktande till. Matte sa att det var min medicin. Den var lite väl söt för min smak. Men halva portionen åt jag upp i alla fall. Kanske kan jag få mat lite mer senare idag istället när jag förhoppningsvis mår bättre.

Nu ska jag sova ett tag och hoppas att det känns bättre sedan.

Det blev en jobbig dag idag.