Det skulle ha blivit en lugn längre promenad idag, sa matte, när vi kom hem igen. Men det blev det inte.

Det var nämligen så här det blev istället.

Matte tog på sig promenadskorna och tog med sig en påse med godis till mig, men lämnade andra saker hemma så hon inte skulle ha så mkt att bära omkring på, bland annat telefonen, för vi skulle ju bara ta en lugn promenad.

Sedan gick vi ner till vår dalgång som är här i närheten, och där fick jag vara lös.

Lugn..... jag sprang inte jag tog det lugnt och det blev inga vilda rusningar, för matte hade koll på min fart och jag på matte. Jag ville inte komma alltför långt från henne. Jag småtravade ett par meter bara, sedan stannade jag och väntade på matte. Sedan småtravade jag ett par meter igen och stannade och väntade. Så fortsatte vi. Men istället för att sedan fortsätta ner i själva dalen, så gick matte på en av stigarna som går upp från den igen, men jag var lös och gick lugnt och nosade lite här och lite där. När vi gått en bit kommer vi upp till cykelbanor, och då hade matte redan kopplat mig och jag fick massor av godis varje gång jag lyssnade på henne. Sedan fortsatte vi för upp på cykelbanorna och över en bro, en gångbro. Det var några som passerade förbi oss innan vi gick upp på bron, några cyklister, fotgängare (som matte kallar dem fast hon var en själv just nu) samt en äldre man med sin rullator, honom tittade jag lite avvaktande på.

Plötsligt när vi var på väg nedför bron så såg jag och matte att mannen med rullatorn hade fallit omkull på asfalten i nedförsbacke.

Mannen hade bara varit en liten bit före oss så vi var strax därpå framme hos honom, fast jag ville först inte gå närmare för jag tyckte det såg läskigt ut. Men matte fick mig snabbt på andra tankar. När vi kom fram satte matte fast mig i staketet i kopplet en liten bit från mannen, medan hon själv gick fram för att se hur han mådde. Mannen blödde en hel del från huvudet och han låg på rygg. Matte försökte prata med honom, och det gick bra, han svarade. Typiskt att matte lämnat telefonen hemma !!!

En kvinna på cykel kom förbi men hon hade inte heller ngn telefon, så matte bad henne vänta vid mannen, om hon hade tid, medan matte själv och jag sprang ner till macken precis bredvid gångvägen för att låna telefonen där. Det kunde kvinnan.

Jag fick vänta utanför macken medan matte gick in och ringde till ambulansen, sedan sprang hon tillbaka till mannen. När vi kom tillbaka fick han syn på mig och ville hälsa. Matte var först lite tveksam, men när mannen sa att han haft en schäfer själv och tyckte mkt om hundar så fick jag hälsa. Sedan satt jag en stund där och höll honom sällskap medan vi väntade på ambulansen. Mannen pratade med mig och klappade mig lite då och då. Själv satt jag lugnt bredvid honom och njöt av klapparna. När han verkade "glömma bort" att klappa mig puttade jag lite på hans hand och pussade lite på den så han piggnade till igen.  Mannen var fortfarande vid medvetande och kunde prata, som tur var. Han hade fått en tröja under huvudet och som tryckförband.

Det kom fler människor förbi olycksplatsen, och många som passerade blev lite illa berörda av blodet som runnit.

En tonårig pojke (15 - 16 år gammal trodde matte) som kom förbi med sina kompisar på cykel höll på att svimma. Matte såg det och ropade till åt honom, så han liksom kvicknade till igen innan han hade svimmat, så han klarade sig utan fall. Hans kompisar hade redan stannat sina cyklar bredvid sin kompis, de såg väl också vad som höll på att hända. Men de var också glada att allt gick bra.

Efter en stund gick matte och jag ner för att möta ambulansen, och visa den vägen. Vi fick vänta länge på ambulansen, i alla fall tyckte alla vi som var där det. Men det var ju rusningstrafik och det kanske hade mycket att göra. 

När ambulanspersonalen anlände så var mannen som fallit fortfarande vid medvetande och inte värre däran än att han kunde skoja lite, han sa "Tja ner kommer man alltid, men det är värre att komma upp". Mannen fick en stor vit bandagemössa på huvudet, och sedan tog de med honom i ambulansen till sjukhuset.

Istället för att fortsätta vår promenad så gick vi istället tillbaka hemåt. Matte var lite skakis nu märkte jag och höll mig tätt intill henne fast jag nu var utan koppel. Ibland pussade jag henne på handen och då satte hon sig ner och gav mig kram och gos innan vi gick vidare.

Väl hemma satte hon sig ner en stund i soffan och jag lade mig bredvid henne men på golvet. Så satt vi en stund.

Nu har vi ätit kvällsmat och samlat opss lite, nu ska matte nog hämta en kopp kaffe. Hoppas nu att ni andra kanske haft en lite lugnare kväll än oss. han en fin afton mina vänner !

 

Ludde

23 augusti 2011 22:03

Typiskt att telefonen inte var med när den behövdes, men det gick ju bra ändå. Duktigt av dig att sitta och gosa med honom så att han höll sig vaken med så trevligt sällskap. Du blir nog också en riktigt bra rehab-hund... Kramis!

http://hundenluddesblogg.blogspot.com

 

Kasper

23 augusti 2011 22:33

Stackars mannen, men en sån tur att du och din matte kunde hjälpa honom, trots att telefonen glömts hemma.
Där gjorde ni ett fint jobb tillsammans, du och matte!

http://kasperian2.blogspot.com

 

Gizmo

24 augusti 2011 13:18

Vilken tur att ni kom förbi och att mannen fick hjälp.. Vi hundar är ju bara så superbra på att känna av hur människor mår och vad dom behöver.. En eloge till dig som höll honom sällskap.

http://gizmopojken.blogg.se

 

Hillman

26 augusti 2011 19:12

Det var en allt annat än lugn promenix, undras hur era vanliga spatserturer är, tur att matten och du var ute i alla fall så farbrorern fick hjälp. Jag tror nog att mannen var extra glad över att få hälsa på en sån mysig jycke som dig.

Taxpussar.

http://taxar.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det så bestämt och ordnat, och ni ska veta att matte har funderat länge länge, men nu så byter vi blogg till blogspot, för matte är utled på alla reklamfönster överallt som gör att bloggarna oftast tar en hel evighet innan man kan titta på dem ...

Ja visst är vi det ? Jodå även idag hjälpte vi matte med ett litet problem. Hon hade nämligen fått hem två förpackningar med två böcker, men det var ju bara så att dessa förpackningar var ju lite för stora för papperskorgen, så matte bad mig och Hect...

Matte tog med mig och Hector på en skön höstpromenad idag ! På förmiddagen hade det varit sol men lite kallt, men nu hade det mulnat på. Men matte tyckte vi skulle ut och busa ändå. Matte hade tagit med sig kameran ut idag, och det gillar jag, för de...

Tja idag har vi inte gjort så mycket. Mest varit inomhus. Det spöregnar ute och blåser som attans. Inget vidare väder att promenera i, ens för oss. En av gångerna så trodde vi att matte skulle gå ut me doss igen, precis när vi kommit in, så vi satt...

Matte fick ett sådant där ryck idag så hon släpade fram snabeldraken och började fara runt med den överallt. Det var bara för mig och Hector att se till att vi var ur vägen. När hon var klar, efter en evighetstid, då satte hon sig ner med en kopp kaf...