Idga tog husse med oss på en härlig långpromenad i vacker höstsol. Det var skönt och husse lät både mig och Hector springa i skogen utan koppel. Hector fick ju lite fnatt och hoppade över några större nedfallna trästammar, men jag gick runt dem istället jag. Men det spritter i kroppen av glädje så lite kunde jag inte låta bli att springa och leva livet som lös hund. När husse efter en bra stund kallade in oss så övervägde jag bra länge om jag verkligen skulle komma till honom. Det brukar ju betyda att jag får kopplet på. Nja och jag visste ju inte om jag verkligen ville det. Men husse kallad ein oss och Hector han kom nästan medde3tsamma, och när inte jag kom på en gång, då gick husse sin väg, och då blev jag riktigt orolig. Nu blev dte bråttom till husse. Väl framme så fick jag godis, men husse kopplade mig inte direkt, gissa om jag blev lite snopen då. Men efter ett tag så fick jag kopplet på mig och då var det helt okej för mig. Vi fortsatte vår åpromenad och efter en stund mötte vi en lös öliten hund. Det var en dvärgpinscher sa husse. Han had evarken matte eller husse med sig när vi fick syn på honom, och han ville gärna hälsa på oss, men lär sig inte fångas. Efter ett tag kom det ett par ungdomar och dem gillade han, eller kände igen, för till dem sprang han på en gång. De och husse hälsade på varandra och de flörklarade att han rymt från trädgården, men inte var arg eller så. Fast det visste vi ju redan.

Sedan fortsdatte vi vår promenad och som tur var började vi nu gå hemåt, för jag började känna mig lite trött. Husse stannde till en stund och lät oss vila lite på en härlig gräsmatta innan vi fortsatte hemåt.

Gissa om det gick åt vatten när vi kom hem. Uj ja massor.

Sedan lade sig både jag och Hector att vila en stund medan husse parkerade sig vid datorn och gjorde lite jobb.