Jag kikade in till Ludde en sväng och han hade hittat en del konstiga skyltar. Då måste ju jag visa en skylt som vi hittade vi med när vi var i Dalarna.

Kanske har fler av er sett den här skylten. Lite kul är den men läskigt med trollvarning. Undrar hur många det finns och om de äter hundar som jag ? Förhoppningsvis inte, vi klarade ju oss den här gången i alla fall........

Det skulle ha blivit en lugn längre promenad idag, sa matte, när vi kom hem igen. Men det blev det inte.

Det var nämligen så här det blev istället.

Matte tog på sig promenadskorna och tog med sig en påse med godis till mig, men lämnade andra saker hemma så hon inte skulle ha så mkt att bära omkring på, bland annat telefonen, för vi skulle ju bara ta en lugn promenad.

Sedan gick vi ner till vår dalgång som är här i närheten, och där fick jag vara lös.

Lugn..... jag sprang inte jag tog det lugnt och det blev inga vilda rusningar, för matte hade koll på min fart och jag på matte. Jag ville inte komma alltför långt från henne. Jag småtravade ett par meter bara, sedan stannade jag och väntade på matte. Sedan småtravade jag ett par meter igen och stannade och väntade. Så fortsatte vi. Men istället för att sedan fortsätta ner i själva dalen, så gick matte på en av stigarna som går upp från den igen, men jag var lös och gick lugnt och nosade lite här och lite där. När vi gått en bit kommer vi upp till cykelbanor, och då hade matte redan kopplat mig och jag fick massor av godis varje gång jag lyssnade på henne. Sedan fortsatte vi för upp på cykelbanorna och över en bro, en gångbro. Det var några som passerade förbi oss innan vi gick upp på bron, några cyklister, fotgängare (som matte kallar dem fast hon var en själv just nu) samt en äldre man med sin rullator, honom tittade jag lite avvaktande på.

Plötsligt när vi var på väg nedför bron så såg jag och matte att mannen med rullatorn hade fallit omkull på asfalten i nedförsbacke.

Mannen hade bara varit en liten bit före oss så vi var strax därpå framme hos honom, fast jag ville först inte gå närmare för jag tyckte det såg läskigt ut. Men matte fick mig snabbt på andra tankar. När vi kom fram satte matte fast mig i staketet i kopplet en liten bit från mannen, medan hon själv gick fram för att se hur han mådde. Mannen blödde en hel del från huvudet och han låg på rygg. Matte försökte prata med honom, och det gick bra, han svarade. Typiskt att matte lämnat telefonen hemma !!!

En kvinna på cykel kom förbi men hon hade inte heller ngn telefon, så matte bad henne vänta vid mannen, om hon hade tid, medan matte själv och jag sprang ner till macken precis bredvid gångvägen för att låna telefonen där. Det kunde kvinnan.

Jag fick vänta utanför macken medan matte gick in och ringde till ambulansen, sedan sprang hon tillbaka till mannen. När vi kom tillbaka fick han syn på mig och ville hälsa. Matte var först lite tveksam, men när mannen sa att han haft en schäfer själv och tyckte mkt om hundar så fick jag hälsa. Sedan satt jag en stund där och höll honom sällskap medan vi väntade på ambulansen. Mannen pratade med mig och klappade mig lite då och då. Själv satt jag lugnt bredvid honom och njöt av klapparna. När han verkade "glömma bort" att klappa mig puttade jag lite på hans hand och pussade lite på den så han piggnade till igen.  Mannen var fortfarande vid medvetande och kunde prata, som tur var. Han hade fått en tröja under huvudet och som tryckförband.

Det kom fler människor förbi olycksplatsen, och många som passerade blev lite illa berörda av blodet som runnit.

En tonårig pojke (15 - 16 år gammal trodde matte) som kom förbi med sina kompisar på cykel höll på att svimma. Matte såg det och ropade till åt honom, så han liksom kvicknade till igen innan han hade svimmat, så han klarade sig utan fall. Hans kompisar hade redan stannat sina cyklar bredvid sin kompis, de såg väl också vad som höll på att hända. Men de var också glada att allt gick bra.

Efter en stund gick matte och jag ner för att möta ambulansen, och visa den vägen. Vi fick vänta länge på ambulansen, i alla fall tyckte alla vi som var där det. Men det var ju rusningstrafik och det kanske hade mycket att göra. 

När ambulanspersonalen anlände så var mannen som fallit fortfarande vid medvetande och inte värre däran än att han kunde skoja lite, han sa "Tja ner kommer man alltid, men det är värre att komma upp". Mannen fick en stor vit bandagemössa på huvudet, och sedan tog de med honom i ambulansen till sjukhuset.

Istället för att fortsätta vår promenad så gick vi istället tillbaka hemåt. Matte var lite skakis nu märkte jag och höll mig tätt intill henne fast jag nu var utan koppel. Ibland pussade jag henne på handen och då satte hon sig ner och gav mig kram och gos innan vi gick vidare.

Väl hemma satte hon sig ner en stund i soffan och jag lade mig bredvid henne men på golvet. Så satt vi en stund.

Nu har vi ätit kvällsmat och samlat opss lite, nu ska matte nog hämta en kopp kaffe. Hoppas nu att ni andra kanske haft en lite lugnare kväll än oss. han en fin afton mina vänner !

Idag blev det som jag misstänkte, matte hade hittat på ngt. Hon tog med mig och Hector i bilen, och det är alltid kul, för då åker vi till nya ställen och gör roliga saker ! Så även den här gången.

Idag blev det så också. Matte åkte några mil, sa hon ialla fall, sedan fick vi komma ut ur bilen. Nu var vi på ett ställe vi aldroiga varit förr, och vi tog en sväng genom en skog. Sedan plötsligt så dök det upp en stor sjö framför oss.

Jag är ju inte överförtjust i att bada, men det är ju Hector, så han blev nog jätteglad.

Matte som hade shorts på sig för dte var så varmt gick ner en bit i sjön, sedan lockade hon på mig. Men jag var väldigt tveksam. Efter en stund så märkte jag att matte inte släppte efter i kopplet om jag inte gick framåt, då lätttade trycket mot halsen direkt. Vi tog dte bit för bit. Plötsligt stod jag där med tassarna i vattnet, och det var inte alls läskigt. Jag minns ju hur det var förra året. Då hade jag nästan panik tills matte hjälpte mig att simma.

Men då hjälpte matte mig att komma över den otrevliga känslkan av panik, med hennes stöd hela tiden. Idga kändes det inmte alls lika otäckt.

Nu tog jag sakta och försiktigt steg för steg ut i vattnet, tills jag kände att jag inte nådde bottnen. Lite skraj blev jag, men matte lockade lugnt och jag litar på henne, dessutom hade hon ju goa köttbullar med sig till mig, så jag simmade mot henne där hon stod en bit längre ut.

Efter en stund upptäckte jag att det ju var riktigt skönt ! Jag simmade runt en stund, frivilligt, men sedan ville jag upp och ruska av mig. Det fick jag göra, matte följde ju med. Hector och jag hade koppel på oss hela tiden eftersom det här var en helt okänd plats för oss. En annan gång kanske vi är lösa.

När jag ruskat av mig så slängde jag mig ner i sanden på stranden och började rulla runt runt. Det var jätteskönt.

När vi badat klart tog vi en promenad i skogen runtomkring. Det var skönt må ni tro, och jag torkade fort. Sedan satte vi oss i bilen igen och åkte hemåt.

I morse var det husse som tog ut oss, för han skulle till jobbet. Matte var ledig idag.

Nu på efterrmiddagen har vi precis kommit in från en skön vinterpromenad med matte. Vi gick på en stig somn jag inte gått på, på väldigt länge. Det var skojigt faktiskt.

Efter ett tags promenad så nådde en mysko doft min nos, och jag sänkte svansen en aning. Jag kände igen den, men gillade den inte. Det luktade nämligen grävling. Ni vet sådana där gråvit randiga djur som dyker upp ibland. Nu ville jag inte gå först, och Hector vägrade helt att gå. Han satte sig som fastfrusen i snön och vägrade lyfta en enda tass. Matte försökte muntra upp honom och peppa honom, men han totalvägrade. Raggen var rest på honom och han flyttade sig inte ett steg, så det slutade med att matte fick gå först, jag gick efter henne och sist gick Hector.

När vi passerat där Grävlingen gått, och kommit en bra bit därifrån, då ville jag gå först, men matte lät istället Hector gå först. Nu var han piggare på att gå, för nu kom vi ut på en stig som han nog kände bättre igen, för där hade vi gått flera gånger.

Solen värmde skönt och jag kunde bara inte låta bli att sätta mig ner och bara mysa i solen en stund. Matte gjorde mig sällskap.

Vi busade lite i snön och jag rullade mig - naturligtvis. En massa snörullningar blev det.

Lite bus blev det med matte också, för under den hårda skaren på snön så fanns det mjuk snö som var enkel att göra snöbollar av. Skoj hade vi.

Promenaden fortsatte och det var skönt iute med solen som sken och rätt lagom kallt. Matte trivdes också ute idag det märktes.

Jodå det blev en lugn dag idag. Inget särskilt har blivit gjort. Våra promenader var inte så skojiga för både matte och vi halkade mest onkring på ishala gångvägar och utanför vår port höll matte på att halka omkull och göra sig riktigt illa. Hon blev så arg för att det inte sandades ordentligt att hon tog saken i egna tassar, hämtade en stor burk och fyllde den med sand från sandlådan här utanför, sedan sandade hon utanför porten ordentligt.

Sedan mejlade hon hyresvärden och påtalade den livsfarliga ishalkan.

På en av promenaderna så tog vi oss över till snöklädda områden, och där fick vi busa för i snön hade vi ju bra fäste. Matte gömde korvbitar i en del av snöbollarna som hon kastade till oss. Det var jätteskojigt.

På vägen hem var det till att gå försikigt på gångvägen och gården, för där var det jättehalt. Väl hemma var vi väldigt trötta.

Oj vad det har blåsit i natt ! Jag vaknade till av att ekollon skramlade ner på balkongen, och morrade varnade åt dem, men brydde de sig då ? Näe. Husse han sov som en stock han.

Men vinden ger väl sig iväg vidare snart får jag hoppas.

Nu ska jag ut med husse på promenad, sedan är det frukost. Efter det får jag nog chansen att sova en stund till med matte.

Idag har det ringt på dörren flera gånger ! Varje gång matte öppnat så står det otäckingar där med svärd, blinkande horn och annat läskigt. Klart en skäller ut dem, de ser ju för ruskiga ut så en blir nästan rädder.

De har alla frågat "Bus eller Godis" och matte har snällt plockat fram en godisskål, för bus ville hon ju inte ha !

Men matte tycker det är jätteskoj och hon gillar alla de små hemska busungarna ! men det gör inte jag.

Ja det var som tur var en rätt lugn dag idag. Matte gick till sitt jobb på eftermiddagen och mellanhusse var hemma och var sjuk, så han höll oss sällskap, eller om man ska säga tvärtom.

Jag försökte flera gånger under natten tala om att det var en geting inne i vårt sovrum, men det enda husse gjorde det var att gå ut med oss, för han trodde vi behövde på toa han. Det var ju i och för sig trevligt att gå ut en sväng sådär, men det var ju inte det jag ville tala om. Matte hon sa bara till mig att gå och lägga mig igen. Att de inte fattar att det är ngt viktigt jag vill. Jag menar det där surrandet borde ju även matte och husse höra även om deras hörsel inte alls är lika bra som min och Hectors. För mig lät det ju som värsta flygplan, och vem kan sova då ???? Dessutom är getingar inte att leka med, det vet både jag och Hector, så att varna matte och husse är väl bara bra......eller ????

Nåväl så småningom tystnade getingen, tror han satte sig att sova (eller mer troligt en hon, för den var jättestor !). Tystnade gjorde den i alla fall, men jag kunde ju inte slappna av och sova för fem öre. Hela tiden minst ett öra på helspänn. Därför var jag jättetrött idag på morognen, men nu har jag sovit igen en del så nu har en väl piggnat till igen.

När matte gick upp i morse då var det ljust ute och inne och när hon då hörde surrandet igen, så kollade hon var det var. Gissa om hon fick dåligt samvete när hon förstod vad det var jag hade velat tala om i natt. Samtidigt var hon ju jätteglad att ingen av oss hade blivit stucken av den där stora getingen under natten.

Hoppas hon lär sig något av det här och nästa gång lyssnar bättre.