Idag när matte skulle ta med oss ut på lunchpromenad, så var hon väldigt tydlig med att vi inte ska gnälla och springa omkring innan vi går ut. Vi ska inte heller dra i kopplet och visa vägen när vi är ute.

Idag hade jag och Hector bråttom ut, inte för att vi var nödiga utan mer för att det var skojigt att gå ut. Men matte hade inte bråttom alls, så när vi inte lugnade ner oss då hängde hon upp båda kopplen igen. Sedan tog hon av sig skorna och satte sig att vänta tills vi satte oss ner på rumpan, väntade och var tysta.

Jag har jättesvårt för det för jag blir så himla ivrig när vi ska gå ut på promenad, så jag kan nästan inte behärska mig.

Men när jag nu satte mig ner och var tyst, reste sig matte från stolen och kaffekoppen och gick för att ta ner våra koppel igen.

Jag började springa om kring av iver, medan Hector snällt satt tyst på rumpan. Gissa vem som fick gå ut ? Just det Hector. Inte jag. Så Hector och matte försvann ut genom dörren, och där var jag kvar, innanför den.

Efter en stund kom matte och Hector in igen, då hade de tagit en kort rastningspromenad.

Först blev jag ivrig, och det innan matte ens tagit ner kopplet. Men sedan kom jag på att det var bäst att direkt sätta sig ner och vara tyst, så det gjorde jag.

Då fick jag kopplet på mig och var på väg ut genom dörren före matte, varpå hon vänder sig om ser på mig, och jag stannar upp, för jag vet vad den blicken betyder : "Jag (matte) går först", så jag stannade upp och väntade tills matte gick ut genom dörren och då följde jag efter.

Vi gick ut en sväng och varje gång jag drog i kopplet, då vände matte åt ett annat håll, sen gick vi vidare. Drog jag då i kopplet så gick matte åt ett annat håll. Jag blev lika överraskad varje gång, för jag brukar veta vart matte går, men idag gjorda jag det inte. Så här höll hon på hela tiden och jag tyckte det tog en evinnerlig tid att gå några meter. Men så fort jag tittade på henne då fick jag beröm och godis.

Men vad som var jobbigaste det var att när jag rastat av mig och bara var ivrig att komma framåt, då var matte envisare med att jag skulle gå ordentligt i kopplet. Gjorde jag inte det då heller så gick hon åt ett annat håll igen !

Jag hann inte nosa på en endaste fläck som var intressant. För följde jag inte bredvid matte, då vände hon åt ett annat håll.

Rätt snabbt förstod jag att nu var matte mer bestämd än vanligt och dessutom tycktes hon inte ha någon brådska alls att gå framåt. Precis så här brukar även husse göra när jag inte lyssnar på "fot". Det är jättejobbigt för mig.

Jag tröttnade efter en stund på att dra i kopplet och vända hela tiden, så jag började gå ordentligt, då fick jag nosa omkring i lugn och ro och busa i snön.

När jag sedan följde matte och hade koll på henne, då fick jag en massa beröm och faktiskt godisbitar också. Sedan busade jag med matte lite mer i snön.

Under promenaden mötte vi en liten vit skällig Bichon Frisé. Men när jag skällde tillbaka och drog i kopplet mot honom, det var en han, då satte sig matte ner på huk, bara en lite bit bredvid gångvägen, satte händerna framför mig höll fast mig med sina händer mot min bröstkorg, och sedan slängde hon en gobit framför mig och henne (ja hon satt bakom mig) som jag inte fick ta förrän jag satt tyst, stilla och lugnt bakom hennes händer.

Även fast hunden passerade oss någon meter bort, så var jag mer intresserad av köttbullen som låg framför mig, precis utom räckhåll. När jag inte brydde mig om hunden som precis passerade förbi oss, hade koll på köttbullen, men inte tryckte hela min vikt mot mattes händer, då lät hon mig gå fram och ta köttbullen.

Den smakade toppen ska ni veta och jag ville ha fler.

Nu när jag visste att matte hade godis i fickan, då var jag mer benägen att ha koll på henne och inte gå fortare än henne för då kunde ju hon äta upp köttbullen själv, ja man vet ju aldrig med matte.

Men varför sa hon inget om köttbullen innan vi gick ut ? Då hade jag ju inte brytt mig om att ha så bråttom ju. Ja det undrar jag faktiskt.

Idag var jag då med matte alldeles ensam. Så jag fick rå om henne helt och hållret själv, och det var så skönt, och vi hade jätteskoj !

Tidigt på förmiddagen åkte vi till morrmorr som har får. När vi kom var inte hon hemma för hon hade precis åkt iväg för att sätta kransar och ljus på sina föräldrars grav. Man gör det den här tiden på året.

Medan vi väntade på henne tog matte ut mig i bilen, och så gick vi först in till den lilla hästen, jag trodde jag skulle valla henne, så jag lade mig i vallhundsställning, alltså platt till marken och höll ögonen på den lilla hästen.

När lillhästen kom närmare tittade jag på matte för att se om jag skulle göra ngt, men det skulle jag inte så då låg jag kvar ! Sedan fick jag tillåtelse att resa mig upp och hälsa på den lilla hästen, men inget annat. Lite stor var hon men inte alls så farligt stor så jag blev skraj.

Sedan gick vi till fårhagen, och där lade jag mig igen i vallhundsställning och väntade på en order från matte. Men hon sa inget så jag låg kvar. Matte hade en halvlång lina på mig för att inte låta mig härja fritt bland fåren. De sprang iväg när jag kom, men jag skulle bara vara stilla, tills de lugnat ner sig, då fick jag tillåtelse att sakta sakta, nästan krypande, närma mig dem. Blicken var stint riktad åt deras håll. Så fort de började röra på sig, skulle jag vara stilla, och helst lägga mig ner och passa dem, utan att skrämma dem.

Matte tyckte jag var duktig för jag var väldigt lugn och jagade dem inte alls. När hon var nöjd så gick vi ut från fårhagen.

Tja det märks att vintern är i antågande här hemma också. Idag sken solen hela dagen, men kallt ute var det. Dessutom blåste det en del. Men promenad blev det, dock utan  kameran just då.

Istället ägnade vi dagen åt lite spårarbete jag och matte. Hector fick vänta hemma medan vi jobbade.

Matte hade gömt lite godisar här och där, och sedan i slutet av spåret, då fanns det ett köttbulleberg ! Jätteskoj. Nu fick jag användning för nosen. Det var jättekul, och jag ville göra det fler gånger, men matte sa bara nänä inte nu, en annan dag. Typiskt att hon ska bestämma sig för att inte lägga fler spår nu när jag ändå är i gång ! Jag längtar redan tills nästa gång.

Javisst jag, imorgon ska jag åka med matte och kanske få provvalla får hos morrmorr. Det ska bli jättespännande !

När matte sovit länge, då tog hon me doss på en lång och skön höstsolspromenad. Vi gick på en mysig stig och höll oss mest i skog och ängsmark. Solen sken och det var en sådan där underbar höstdag som bara kommer ibland. Härligt att matte tog med oss ut tycker jag. Vi mötte några eftermiddags promenerande människor, men annars var det lugnt och skönt, och så tyst så tyst. Hector och jag fick strosa runt lite som vi ville och nosa här och nosa där. Matte hon bara gick och njöt av solen hon. Så promenerade vi hela promenaden. Det var skönt. Matte tog lite bilder också. När vi kom hem igen så gosade matte en bra stund med oss, innan hon tog en kopp kaffe, jodå framför datorn förstås. Efter en stund fick vi varsitt nytt tuggben, och det var gott. hectro tuggar forstfarande frenetiskt på sitt, men jag tuggade en stund sedan lade jag mig vid mattes fötter istället.

Idag tog matte med oss på en kort rastningspromenad först. Sedan efter någon timme så tog hon med oss till bilen, och vi åkte iväg till skogen. Där tog vi en härlig promenad och det blev också tid för en massa bus, poseringar och dessutom hittade vi en ny vän.

Vid en äng så busade vi omkring, när det kommer en medelålders kvinna på stigen och hon frågar matte, som kallat in oss innan vi sprang henne till mötes, om hon fick hälsa på oss. Visst fick hon det. Hon pratade länge med oss och gosade massor medan hon pratade med matte om allt möjligt.

Efter ett bra tag så gick hon vidare, och det gjorde vi med, och då mot bilen.

Dags att åka hem alltså. I alla fall trodde jag det. Men jag blev jätteglad när matte istället tog med oss till en anna skog där det fanns massor av spännande saker att kolla in. När vi kommit en bit in i skogen så släppte hon oss lösa, men vi visste att hon hade godis till oss, så vi höll oss i närheten. Vi busade och sprang runt och nosade på allt spännande. Efter en stund så kallade matte in oss, för vi hade kommit till en fin vitmossebeklädd berghäll, och eftersom vitmossan, eller egentligen vitlaven, är gammal, så ville inte matte att vi skulle förstöra den genom våra busspår. Istället placerade hon oss milt men bestämt på mossan och sa till oss att stanna kvar, sedan blev det en hel massa fotande.

Vi satt rätt stilla och bilderna blev matte nöjd med. Sedan fortsatte vi vår promenad, men då i koppel, för någonstans framför oss fanns en annan hund som skällde. Så matte ville inte då att vi skulle springa hur som helst. Men vi mötte inte hunden däremot fick vi en jätteskön skogspromenad.

Så småningom begav vi oss tillbaka till bilen och sen åkte vi hem. Det var rätt skönt att komma hem nu, för vi hade busat av oss en massa energi så vi var rätt nöjda både jag och Hector.

Jajamensan det var det alltså idag då. Vi hann bara komma hem efter buset med Aylen, så åt vi mat och sedan åkte husse och jag iväg på kurs. Jag kände igen mig redan på infarten och blev jätteivrig att komma ut. Men husse väntade tills jag lugnat ner mig, DÅ fick jag komma ut från bilen.

Vi hade mycket träning utan kopple idag. Det blev en hel del inkallningsträning, en del slalom och mycket hundmötesträning samt en del bus också.

En av hundarna där var en Basenji. Det var en hane det med och jämnåriga var vi två så vi "spände upp oss" en del mot varandra, varpå det blev en träning att inte göra det. För när husse och instruktören noterat det då blev det en massa träning som bestod i att vi gick rakt mot varandra, och så vände husse åt andra hållet strax innan vi möttes. Likadant gjorde den andre hunden med sin matte. Sedan gick vi mot varandra igen, och strax innan vi möttes vände husse, och den andra hunden med matte, och gick åt andra hållet. När vi gjort så några gånger, så brydde vi oss till slut inte om varandra, och så var det klart. Vi kunde passera varandra utan att vi ens såg åt varandra. Det var inget spännande längre.

Sedan blev det slalom och lite annat skojigt. Så småningom fikade husse, och jag passade på att "snacka  lite" med tjejen bredvid mig. Det var rätt trevligt.

När vi kom hem så var Aylen kvar och vi hann leka lite innan matte skjutsade hem henne och hennes matte.

Så det blev en riktigt bra Tisdag idag tycker jag.

Ja för visst blev det en långpromenad idag. Det var jätteskönt tyckte jag, och ännu bättre blev det. Först gick vi på en av de "vanligare" promenadsträckorna, men sedan så svängde matte av åt ett helt annat håll än det hon brukar, så då förstod jag att det var lång promenad på gång. Jag blev så glad så jag hoppade som värsta gummiboll påstod matte !

Men det blev en del träning också. Att matte inte kan låta bli att träna nästan varje gång vi är på promenad det börjar jag lära mig nu.

Antingen är det olika placeringspostitioner, eller så är det "sitt" eller "stanna kvar", varje dag är det också "stanna" träning för den gör matte varje gång innan vi går över en väg, en gångväg eller en cykelbana. Fast det är rätt roligt, för matte blir jätteglad när jag gör rätt, vilket jag ju nu lärt mig rätt bra och gör ofta. Fast ibland glömmer jag bort mig, men då korrigerar matte bara och sedan så minns jag ju vad jag blev tillsagd att göra. Idag tränades både jag och Hector på att går framför, gå bakom och att gå bredvid matte på en smal och ibland bredare stig. Vi fick också träna inkallning.

Så snart vi kom till en mer öppen plats så släppte matte oss lösa, fast till en början med kopplet på. Både jag och Hector blev jätteglada och började busa förstås. Vi hittade "mitt" plaströr som jag busat med förra hösten. Jag försökte säga till Hector ibland att det var MITT plaströr.

Men han lyssnade bara en kort stund och snart så busade han vidare med det. Till slut tröttnade jag på att säga till honom och istället så lekte vi tillsammans med plaströret, dte var ju stort så det räckte gott och väl till till det. Vi hade jätteskojigt.

Efter en stund hitatde vi lite andra spännande saker som vi ville utforska och matte hon strosade vidare och verkade inte alls bekymra sig över vad vi gjorde. Men jag måste ju ha koll på henne för jag vet att hon rätt som det är bara kan försvinna. hectro var rätt ovetande om dte och när matte vid ett tillfälle inte syntes till, då stannde han upp i leken och sedan tittade han på mig, och vi undrade båda vart matte tagit vägen. Vi begav oss av mot henne och sedan hittade vi henne uppe bland en massa stenar. När jag noterat att hon var där så gick jag inte närmare. Men Hector han gick ända fram till matte och fick godis, och då blev ju jag sotis, så då gav jag mig av till matte jag med. När vi fått vårt godis så fick vi busa vidare en stund till innan matte tyckte det var dags att gå vidare och kallade in oss. Hector han stack iväg till henne som ett skott, men jag äsch jag strosade runt lite och lite sent upptäckte jag att jag återigen var helt ensam. Matte hade bara gått iväg, med Hector ? Men saknade hon inte mig då tänkte jag och satte av i en väldig fart för att söka upp dem. När jag kom fram så fick jag en massa godis och matte busade med mig och plaströret. Sedan kopplade hon mig och det gjorde ju inget då, för jag var rätt trött upptäckte jag när jag kände efter. Hector fick lite mer godis och jag fick lite till också. Sedan gick vi vidare. Så småningom så gick vi hemåt igen. När vi kom hem var vi alla tre blöta om tassar och fötter, men det gjorde ju inget, för vi hade haft skojigt.

Naturligtvis måste det bli en del "höstbilder" också idag. Så det var till att posera lite då, fast så roligt var det ju inte alla gånger.

Den blev inte av. Istället så tränade husse och jag lite på egen hand när vi tog våra promenader. Jag var rätt trött efteråt faktiskt. Medan vi tränade stannade Hector kvar inomhus. Sedan fick vi följa med husse när han hämtade matte från jobbet idag. Matte blev jätteglad när hon fick se att jag och Hector var med.

Väl hemma igen så var det nästan dags att sova.

Vi hörs kompisar !

Natti Natti all vänner, men först en liten söt sång som matte hittat på Youtube :

http://www.youtube.com/watch?v=nnGpWeFiLe8