När Oscar och Cherie hade rastats klart så placerade vi oss i bilen igen och åkte vidare. Nästa gång vi stannde var vi vid ett stort vattenfall som brusade ordentligt. Där tog matte ochh morrmorr ut mig och Carrie och sedan tog jag Carrie, Nattis, matte och morrmorr en skön promenad. Det första jag får se är en bänk och den hoppar jag ju upp på, och snart kommer Carrie och gör mig sällskap. Matte fotade ! Hon fick nog några hyfsade bilder.

Sedan gick vi vidare mot vattenfallet.

Det var frost i gräset så det knastrade härligt under fötterna. Jag var bara tvungen att slänga mig på rygg i frostgräset och rulla mig, igen ! Det var så svalt och skönt. Ahhhh härligt !

Sedan gick vi vidare och kom fram till vattenfallet, där matte ville ha bilder på mig och Carrie framför vattenfallet. Men det började bli mörkt nu så bilderna blev väl sådär. Men lite bilder blev det i alla fall.

Desutom var där världens skumpool, och då tänkte jag på Sigge och hans spaande. Det här spaet skulle han gilla, det tror jag nog. Tråkigt nog så blev bilderna så mörka så allt skum syns inte på bilderna, så vi får se om matte hittar någon som blev hyfsad.

Sedan promenerade vi vidare och det var jättehärligt. Jag var på bushumör och när vi passerade ett kvarnhjul som gjorts till ett bord, så kunde inte jag låta bli att hoppa upp på det och naturligtvis försökte matte hinna fånga mig på bild, innan jag hoppade ner igen. Men det var lite svårt.

Strax därpå kom även Carrie upp på bordet så vi poserade en stund där båda två. Sedan poserade Carrie ensam. Matte fotade förstås, och Nattis också.

Efter en stunds promenerande så var vi framme vid en bro, eller rättare sagt en sorts "spång" som matte kallade det, som ledde oss över det forsande vattnet under. Carrie var först ut på "bron" och morrmorr fick hålla henne rätt hårt för hon stod länge och stirrade på vattnet som forsade under hennes tassar.

Det var nästan så morrmorr trodde hon skulle hoppa i sa hon, men det hade i så fall varit ett fall på nästan 2 meter, så morrmorr höll henne hårt.

Hon ropade åt Carrie flera gånger, men Carrie lyssnade inte.

Till sist fick morrmorr i princip dra upp Carries huvud för att få henne att sluta stirra på vattnet.

Sedan var det som om Carrie liksom kom tillbaka till nuet igen, för nu åkte svansen upp och hon tittade rakt in i kameran.

Läskigt var det. Men snart var de på fast mark igen.

Sedan tog Nattis med mig ut på bron, och jag hade redan bestämt mig för att inte se ner i vattnet. Så jag försökte verkligen hålla det också. Men när jag väl var där ute på bron, då var det som om en magnet drog min blick till vattnet, och jag bara måste se på vattnet, bara en liten stund.

När jag gjorde det kändes det som om jag sögs mot vattnet och jag kunde inte slita blicken från det. Jag kände att Nattis höll i mig hårt i kopplet för det stramde i halsbandet, men jag försökte ändå närma mig vattnet.

Mina tassar kom närmare och närmare kanten, då plötsligt hörde jag Nattis bestämda röst : "Nej Wille" !

Lite bröts den där konstiga känslan, och när matte nästan direkt därpå glatt ropade "Här är jag Wille, här ! Kom nu då, ja så duuktig kille ! " "BRA" ! "Fin pojke här ska du se här !"

Då äntligen lyfte jag huvudet och tittade tacksamt på först Nattis och sedan matte !

Sen ruskade jag på mig för att liksom ruska av mig den där läskig känslan jag fått.

Nu gick vi vidare, men det var nästan kolmörkt så vi vände snart tillbaka till bilen. På vägen mot bilen, så passerade vi på en bro som gick över vcattenfallet, och jag kunde bara inte låta bli att se ner på det forsande vattnet där nedanför.

Men rätt fort ropade matte på mig och lät jätteglad och intressant, så jag lyfte bort blicken och riktade den mot matte istället. Då busade och gosade hon med mig. Väl tillbaka till bilen så var det skönt att komma in i bilen, för det var rätt kallt ute nu. Sedan åkte vi vidare.

Idag var jag då med matte alldeles ensam. Så jag fick rå om henne helt och hållret själv, och det var så skönt, och vi hade jätteskoj !

Tidigt på förmiddagen åkte vi till morrmorr som har får. När vi kom var inte hon hemma för hon hade precis åkt iväg för att sätta kransar och ljus på sina föräldrars grav. Man gör det den här tiden på året.

Medan vi väntade på henne tog matte ut mig i bilen, och så gick vi först in till den lilla hästen, jag trodde jag skulle valla henne, så jag lade mig i vallhundsställning, alltså platt till marken och höll ögonen på den lilla hästen.

När lillhästen kom närmare tittade jag på matte för att se om jag skulle göra ngt, men det skulle jag inte så då låg jag kvar ! Sedan fick jag tillåtelse att resa mig upp och hälsa på den lilla hästen, men inget annat. Lite stor var hon men inte alls så farligt stor så jag blev skraj.

Sedan gick vi till fårhagen, och där lade jag mig igen i vallhundsställning och väntade på en order från matte. Men hon sa inget så jag låg kvar. Matte hade en halvlång lina på mig för att inte låta mig härja fritt bland fåren. De sprang iväg när jag kom, men jag skulle bara vara stilla, tills de lugnat ner sig, då fick jag tillåtelse att sakta sakta, nästan krypande, närma mig dem. Blicken var stint riktad åt deras håll. Så fort de började röra på sig, skulle jag vara stilla, och helst lägga mig ner och passa dem, utan att skrämma dem.

Matte tyckte jag var duktig för jag var väldigt lugn och jagade dem inte alls. När hon var nöjd så gick vi ut från fårhagen.

Idag har det ringt på dörren flera gånger ! Varje gång matte öppnat så står det otäckingar där med svärd, blinkande horn och annat läskigt. Klart en skäller ut dem, de ser ju för ruskiga ut så en blir nästan rädder.

De har alla frågat "Bus eller Godis" och matte har snällt plockat fram en godisskål, för bus ville hon ju inte ha !

Men matte tycker det är jätteskoj och hon gillar alla de små hemska busungarna ! men det gör inte jag.

Idag tog matte med oss på en kort rastningspromenad först. Sedan efter någon timme så tog hon med oss till bilen, och vi åkte iväg till skogen. Där tog vi en härlig promenad och det blev också tid för en massa bus, poseringar och dessutom hittade vi en ny vän.

Vid en äng så busade vi omkring, när det kommer en medelålders kvinna på stigen och hon frågar matte, som kallat in oss innan vi sprang henne till mötes, om hon fick hälsa på oss. Visst fick hon det. Hon pratade länge med oss och gosade massor medan hon pratade med matte om allt möjligt.

Efter ett bra tag så gick hon vidare, och det gjorde vi med, och då mot bilen.

Dags att åka hem alltså. I alla fall trodde jag det. Men jag blev jätteglad när matte istället tog med oss till en anna skog där det fanns massor av spännande saker att kolla in. När vi kommit en bit in i skogen så släppte hon oss lösa, men vi visste att hon hade godis till oss, så vi höll oss i närheten. Vi busade och sprang runt och nosade på allt spännande. Efter en stund så kallade matte in oss, för vi hade kommit till en fin vitmossebeklädd berghäll, och eftersom vitmossan, eller egentligen vitlaven, är gammal, så ville inte matte att vi skulle förstöra den genom våra busspår. Istället placerade hon oss milt men bestämt på mossan och sa till oss att stanna kvar, sedan blev det en hel massa fotande.

Vi satt rätt stilla och bilderna blev matte nöjd med. Sedan fortsatte vi vår promenad, men då i koppel, för någonstans framför oss fanns en annan hund som skällde. Så matte ville inte då att vi skulle springa hur som helst. Men vi mötte inte hunden däremot fick vi en jätteskön skogspromenad.

Så småningom begav vi oss tillbaka till bilen och sen åkte vi hem. Det var rätt skönt att komma hem nu, för vi hade busat av oss en massa energi så vi var rätt nöjda både jag och Hector.

Jajamensan det var det alltså idag då. Vi hann bara komma hem efter buset med Aylen, så åt vi mat och sedan åkte husse och jag iväg på kurs. Jag kände igen mig redan på infarten och blev jätteivrig att komma ut. Men husse väntade tills jag lugnat ner mig, DÅ fick jag komma ut från bilen.

Vi hade mycket träning utan kopple idag. Det blev en hel del inkallningsträning, en del slalom och mycket hundmötesträning samt en del bus också.

En av hundarna där var en Basenji. Det var en hane det med och jämnåriga var vi två så vi "spände upp oss" en del mot varandra, varpå det blev en träning att inte göra det. För när husse och instruktören noterat det då blev det en massa träning som bestod i att vi gick rakt mot varandra, och så vände husse åt andra hållet strax innan vi möttes. Likadant gjorde den andre hunden med sin matte. Sedan gick vi mot varandra igen, och strax innan vi möttes vände husse, och den andra hunden med matte, och gick åt andra hållet. När vi gjort så några gånger, så brydde vi oss till slut inte om varandra, och så var det klart. Vi kunde passera varandra utan att vi ens såg åt varandra. Det var inget spännande längre.

Sedan blev det slalom och lite annat skojigt. Så småningom fikade husse, och jag passade på att "snacka  lite" med tjejen bredvid mig. Det var rätt trevligt.

När vi kom hem så var Aylen kvar och vi hann leka lite innan matte skjutsade hem henne och hennes matte.

Så det blev en riktigt bra Tisdag idag tycker jag.

Ja idag tog matte med oss på en skön promenad och vi fick vara lösa och springa omkring jättemycket. Gissa om vi hade skojigt.

Solen sken och det var några plusgrader bara, men det passar oss jättebra.

Första racet blev i en modell lite mindre hundhage, där vi inte varit på mycket länge. Hector och jag busade omkring bland löven och hade jätteskoj. Vi grävde i jorden och jag rullade mig flera gånger. Ahhhh det kliades så skönt på ryggen då. Efter en stund kom matte med och lekte hon också, då kastade hon iväg pinnar som jag glatt rusade efter. Däremot gillade jag inte att Hector försökte sno min pinne hela tiden. Men vi turades om så det gick ju bra det med, även om jag helst hade velat ha pinnen alldeles för mig själv, men det tyckte ju nu inte matte att jag skulle få ha, så det vara väl bara till att dela den med "brorsan" då.

Efter en stunds bus kopplade matte oss, och vi gick vidare. Nu kom vi till en jättestor äng och där fick vi springa omkring och leka så mycket vi bara orkade ! Gissa om det kändes skönt. Bara att få sträcka ut kroppen och så skjuta iväg som ur en kanon, det kändes underbart ! Naturligtvis hängde Hector med, men han var låååångt efter mig. Han hade inte samma snygga teknik som jag när jag sprang. Men ibland gensköt han mig och då tvärvände jag och for iväg igen !

Efter en stund så lugnade vi ner oss båda två och började nosa omkring istället. Så småningom kallade matte in oss och då fick vi godis och sedan kopplade hon oss. Då fick vi syn på ett gäng hundar som var på väg mot oss, och gick vi de andra till mötes. De var tre stycken basenjis, två hanar och en tik.

Deras ägare frågade om två av hennes hundar kunde få leka med oss, för den tredje litade hon inte på. Matte svarade att det kunde nog går bra, men först kanske vi skulle låta dem hälsa på varandra. Nästan direkt var det en av de andra hundarna, en hane, som morrade och ville bråka, jag svarade men bara i självförsvar. Matte bestämde då att bara Hector skulle få busa med de andra hundarna den här gången, om han ville. Själv fick jag hälsa på och leka med den tik som kommit. Det var skojigt.

Hector släpptes lös tillsammans med tiken och en av hanarna som ägaren då sa var rätt snäll. Genast råkade Hector illa ut och blev påhoppad av hanhunden.

Jag höll på att bli arg på riktigt på hanen som bråkade med min brorsa, men matte var snabbt som sjutton framme och lyfte upp den andra hanen i nackskinnet och höll honom så tills hans matte kopplat honom och endast tiken var lös. Sedan sa hon med bestämd röst till ägaren att det där var inte så bra för Hector som faktiskt bara är en valp ännu.

Ägaren till hanen höll med och sa att hon hoppades att hennes hane skulle kunna lära sig att uppföra sig bättre, för hon trodde inte att han skulle betet sig så som han gjorde. Hector hade blivit rädd, och när tiken sprang efter honom för hon ville leka, då sprang Hector före med svansen mellan benen och såg jätterädd ut. Matte kallade in honom och han kom genast.

Sedan satte hon på honom kopplet och han fick bekanta sig med tiken i kopplet. Efter en kort stund så kom hans glada svans tillbaka och han började vilja leka. Matte väntade ännu en stund med honom i kopplet och lät honom leka. Sedan mitt i en lekinvit kopplade matte loss Hector som inte ens märkte att han var lös utan bara fortsatte att inta flera lekpositioner. Plötsligt hoppade tiken undan en liten bit och Hector följde efter utan att tänka sig för, men stannade liksom upp i hoppet när han upptäckte att kopplet inte stoppade honom. Han såg jättesnopen ut och vände sig om mot matte och tittade överraskat på henne, men sedan drog han iväg och tiken efter. I nästa stund var tiken före och Hector efter.

Så höll de på länge och de hade skojigt. Själv försökte jag under tiden bekanta mig med den ena av hanarna, dock inte den som bråkat, utan den äldre hanen som verkade rätt lugn. Vi hälsade artigt på varandra och stod sedan tillsammans och såg på när tiken och Hector sprang runt oss. Däremot den yngre hanen han var rätt bråkig och försökte rätt ofta gruffa med såväl mig som med den andra hanen. Men deras matte såg till att han inte lyckades.

Nu när Hector lekte så hade han svansen så högt upp det bara gick och han lekte verkligen. Han hade jätteskojigt. De två sprang varv efter varv och busade med varandra.

Ibland kom tiken fram till mig också och lekte, det var jätteskojigt. Jag försökte uppvakta henne en del, men hon skrynklade ihop nosen jättemycket så jag backade direkt. När jag vid nästa försök fick samma bemötande så fattade jag och började istället leka lite med henne. Då hade vi också skojigt.

Mattarna de stod bara och pratade en massa de.

Efter en lång stunds bus och lek så kallade matte in oss och vi fick en massa godis, kopplades och begav oss av hemåt.

Men på vägen hem stannade vi till en gång till vid en liten hundhage och där fick springa lite mer och leka med varandra. Det kändes bra.

Väl hemma var vi båda två rätt trötta men så nöjda med dagen.

Ja för visst blev det en långpromenad idag. Det var jätteskönt tyckte jag, och ännu bättre blev det. Först gick vi på en av de "vanligare" promenadsträckorna, men sedan så svängde matte av åt ett helt annat håll än det hon brukar, så då förstod jag att det var lång promenad på gång. Jag blev så glad så jag hoppade som värsta gummiboll påstod matte !

Men det blev en del träning också. Att matte inte kan låta bli att träna nästan varje gång vi är på promenad det börjar jag lära mig nu.

Antingen är det olika placeringspostitioner, eller så är det "sitt" eller "stanna kvar", varje dag är det också "stanna" träning för den gör matte varje gång innan vi går över en väg, en gångväg eller en cykelbana. Fast det är rätt roligt, för matte blir jätteglad när jag gör rätt, vilket jag ju nu lärt mig rätt bra och gör ofta. Fast ibland glömmer jag bort mig, men då korrigerar matte bara och sedan så minns jag ju vad jag blev tillsagd att göra. Idag tränades både jag och Hector på att går framför, gå bakom och att gå bredvid matte på en smal och ibland bredare stig. Vi fick också träna inkallning.

Så snart vi kom till en mer öppen plats så släppte matte oss lösa, fast till en början med kopplet på. Både jag och Hector blev jätteglada och började busa förstås. Vi hittade "mitt" plaströr som jag busat med förra hösten. Jag försökte säga till Hector ibland att det var MITT plaströr.

Men han lyssnade bara en kort stund och snart så busade han vidare med det. Till slut tröttnade jag på att säga till honom och istället så lekte vi tillsammans med plaströret, dte var ju stort så det räckte gott och väl till till det. Vi hade jätteskojigt.

Efter en stund hitatde vi lite andra spännande saker som vi ville utforska och matte hon strosade vidare och verkade inte alls bekymra sig över vad vi gjorde. Men jag måste ju ha koll på henne för jag vet att hon rätt som det är bara kan försvinna. hectro var rätt ovetande om dte och när matte vid ett tillfälle inte syntes till, då stannde han upp i leken och sedan tittade han på mig, och vi undrade båda vart matte tagit vägen. Vi begav oss av mot henne och sedan hittade vi henne uppe bland en massa stenar. När jag noterat att hon var där så gick jag inte närmare. Men Hector han gick ända fram till matte och fick godis, och då blev ju jag sotis, så då gav jag mig av till matte jag med. När vi fått vårt godis så fick vi busa vidare en stund till innan matte tyckte det var dags att gå vidare och kallade in oss. Hector han stack iväg till henne som ett skott, men jag äsch jag strosade runt lite och lite sent upptäckte jag att jag återigen var helt ensam. Matte hade bara gått iväg, med Hector ? Men saknade hon inte mig då tänkte jag och satte av i en väldig fart för att söka upp dem. När jag kom fram så fick jag en massa godis och matte busade med mig och plaströret. Sedan kopplade hon mig och det gjorde ju inget då, för jag var rätt trött upptäckte jag när jag kände efter. Hector fick lite mer godis och jag fick lite till också. Sedan gick vi vidare. Så småningom så gick vi hemåt igen. När vi kom hem var vi alla tre blöta om tassar och fötter, men det gjorde ju inget, för vi hade haft skojigt.

Naturligtvis måste det bli en del "höstbilder" också idag. Så det var till att posera lite då, fast så roligt var det ju inte alla gånger.

Ja idag var det en sådan där härlig höstpromenad på schemat igen ! Matte skulle jobba lite senare under dagen och hon tog en lång och skön höstpromenad med en massa bus och fart i innan hon gick till jobbet !

Jodå både Hector och jag stortrivdes. Fast jag mest tror jag !

Vi gick bland nyponbuskar och högt gräs och sedan gick vi ner till min favoritdalgång. Där släppte matte loss mig och gissa om jag blev glad !

Det var så underbart att få springa lös och jag sprang och sprang, och så sprang jag lite till. Jodå emellanåt så kom jag fram till Hector, som matte valde att fortfarande ha kopplad, och tog en bus sväng med honom.

När matte kallade på mig så kom jag jättegärna för matte hade falukorv i fickan !!!! Det var det värt att komma för, för så snart jag fått korven så lät hon mig springa vidare.

Både hector och jag fick korv så fort jag kom och hector också när han lyssnade och tittade på matte. För medan jag sprang omkring så tränade matte Hector lite i att ha kontakt med henne.  

Han klarade det alldeles utmärkt fast jag nog sprang omkring som en tokdåre där runt honom. Så Hector fick en massa korv han med.

På vägen hem igen så hittade jag min typiska poseringssten, och matte kom på idén att at bilder där med, och så blev det ! Visst är vi tjusiga där uppe !

Jo matte stod ca 1,5 meter nedanför oss och tog bilderna. Så småningom fortsatte vi vidare hemåt.

Men vilken himla tur att matte ibland låter oss springa lösa ibland och busa, dte är ju så härligt.

Nästa gång tror jag nog att Hector och jag får busa runt hur mycket vi vill tillsammans där i dalgången. Hoppas bara att det blir snart för det är så skojigt !

En del av er bloggisar är ju väldigt vana vid att nästan alltid får springa lösa på era promenader, men det är inte Hector och jag, så vi tycker det är alldeles underbart de gånger vi faktiskt får springa lösa. För här i "stan" går vi alltid annars kopplade. Så säger lagen.

Det är faktiskt en väldig tur att vi har nära till skog och mark ändå.